söndag 30 december 2012

Morgonfart

Oj oj, om vi inte borde börja styra upp morgon- och förmiddagsfarten här i huset med tanke på min jobbstart om några dagar. Med den här takten som vi har just nu så skulle ju halva arbetsdagen och lunchen redan vara avverkad innan vi ens kommit ur pyjamasen och fått tänderna borstade. Sover gör jag och Tilde till allt mellan halv nio till tio och sen sölar vi med frukosten och eventuellt tar en mystur i sängen ännu en stund efter det... Jaa, söta öde, fattar inte hur vi skall få till det med att lämna på både dagis, hos momma och sen också själv infinna sig på jobb i någålunda representabelt skick innan åtta.
 
Men med goda vänner som byter av varandra kväll efter kväll och för en gångs skull en tv-serie (World without end) som jag vill och orkar titta på så blir också kvällarna lite väl sena just nu för både barn och föräldrar, men skönt har vi det. Förrutom då, att jag bävar inför kommande tidiga morgnar med mig själv, som har ett rätt uselt morgonhumör när jag är trött och inte riktigt kommit igång än.

torsdag 27 december 2012

Utelek


Mycket snö, temperatur kring nollstrecket och massor med julmat i magen gjorde att någon timme utomhus i snöhögarna var precis vad som passade oss perfekt idag. Tilde smakade och smakade och så skrattade hon, för visst är snö gott! Det tycker ju faktiskt jag också!

onsdag 26 december 2012

Ett år, ett liv

Det har varit en dag fylld av glädje, tacksamhet, svallande kärlek och minnen. Jag hoppas att jag för alltid skall minnas och kunna återberätta för dig och mina barnbarn om den stormande julannandagen 2011 när du bankade på där inne i magen och rätt hastigt forcerade för att komma ut och vara med oss. Du, vår lilla flicka som vilade på mitt bröst är den största och vackraste gåva någon kan få. Tack för ett år, ett liv med dig vår Tilde. Ibland har tiden gått alldeles för snabbt, men ibland känns det ju som att du alltid funnits. Din plats i familjen var given och du tog den i besittning med en alldeles naturlig bestämdhet och charm.  
 

 
Och hur mycket som helst hinner ju tydligen ske på 365 dagar. Från att ha varit ett litet stillaliggande knytte på 2560 gr är du idag en rejäl tösabit som det är fart och fläng i. Jag lovar att jag säkert tagit ett 50-tal bilder av dig idag, varav en eller två inte är helt suddiga på grund av "objekt i rörelse". Helt plötsligt går du mer än du kryper. Du säger "mamma", "pappa", "ksss" (katt), "där" och mycket mer som vi ännu inte riktigt har kunnat tyda. Wilmer tycker att det skall bli så roligt när du skall börja prata samma språk som han och tur för han så kommer det mer och mer var dag. Du är väldigt intresserad av allt som är ätbart och (inte ätbart, såsom blomjord, papper m.m.). Mat i de flesta former går bra ner och du tvekar inte att smaka. Idag satt du och sög på en bit saltgurka. Du dricker själv ur flaskan och mjölk är ju bara så gott.
 
Ikväll har vi haft släktkalas med ballonger, tårta och presenter. Grattis, grattis Tilde Sofia Olivia på din ett-årsdag!

tisdag 25 december 2012

(Frid) och fröjd i jul

Just nu har vi det riktigt fridfullt, den lilla sover och Wilmer tittar på ett dussin nakna karlar i Ronja Rövardotter. Igår var anspänningen aningen högre hos både barn och mor men sen när julbordet hade satt sig i magen och tomten hade levererat så lade sig lugnet och vi somnade in rätt snabbt allihopa efter att gästerna tackat för sig och åkt hem.
 
Många paket kom tomtefar och -mor med och ungarna var inte ett dugg rädda eller försiktiga. Det hade jag dock inte heller förväntat mig av den äldre, men jag tänkte iallafall att kanske Tilde skulle vara lite avvaktande, men nej nej! Hon har ju en läromästare av rang så hon fattade snabbt galoppen och slet nästan paketen ur tomtehänderna och tog sig till och med fram och började gräva i säcken själv. Båda två fick toppengrejer som åtminstone den här morgonen och förmiddagen har hållit dem och även oss föräldrar sysselsatta.
 
Lite otippat kanske, men en av Wilmers större favoriter var den här boken nedan. En fågelbok med fåglarnas kvitter, skränande och hoande att lyssna på. Hittills är ugglorna populärast.
 
 
Själv fick jag ju de finaste hemstickade sockor jag hittills haft på mina fötter och en välbehövlig husgris. Idag göder jag mig med massor av rocky road framom julskinkan och så borde jag nu ta och vispa till en tårtsmet inför morgondagens ettårskalas och paktera upp husgrisen så att den får börja göra lite nytta under borden.
 

Frid och Fröjd i fortsättnigen till er också!

fredag 21 december 2012

Leksakstipset i sista minuten

Så här i juletid och den sista julklappsruschen så lämnade jag att fundera lite på vad som i leksaksväg har gått bäst hem här hos oss. Jag skulle inte påstå att Wilmer är en som leker med sina leksaker särskilt mycket utan det mesta av det som vi redan hunnit samla på oss så ligger nog mest bara och dräller längs golvet. Sen är det ju en hel del av dessa billiga plastgrejer som man bara hinner få ur förpackningen innan ett hjul eller annat lossnat och grejen är söndrig... man blir ju bara så irriterad och tänker att aldrig mer skall vi köpa hem något sånt där skrot.
 
Nåjaa, jag tänkte ju att jag skulle berätta om vad som jag tycker har varit de saker som mest sysselsatt honom de senaste två åren alltså ungefär sedan han var ett och ett halvt år och fortfarande sysselsätter. Duplolego är väl värt sitt pris enligt mig, det går inte sönder, barnet får skapa egna kreationer med sin fantasi och jag kan intyga att det blir bara mer avancerat vart efter barnet blir äldre. Sen är ju lego också en sådan där grej som jag själv kan tänka mig att sitta ner och pyssla med en stund fast jag annars inte är så särskilt lekvillig av mig. En stor låda med duploklossar och en stor platta att bygga på är enligt mig en julklapp med lite livslängd åt en ett- tvååring.
 
Det som jag kom på som andra sak som har hängt med de senaste två åren också är Wilmers djurpark bestående av en massa plastdjur av olika slag. Till en början var det ett led i att lära sig djurens namn och läten, men sedan dess har de hängt med i leken lite överallt och är fortfarande ett viktigt inslag i vår vardag. Det är en rätt billig sak att införskaffa och man kan lätt utöka djurparksutbudet efter hand. Till exempel nu i december så har Wilmer utökat sin djurpark med olika havsdjur som delfin, sköldpadda, späckhuggare m.fl. genom att adventskalenderpåsarna har innehållit fler plastdjur. Plastdjuren plockar han upp och radar dem i fina rader, leker zoo och djursjukhus, ibland utspelas också en del slagsmål djuren emellan precis som i det vilda livet.
 
Duploklossarna och plastdjuren går också bra att kombinera tillsammans i leken. Med hjälp av klossarna byggs det ladugårdar, zoo, sjukhus och hagar och så är det bara för djuren att flytta in!
 
Så om du ännu inte har julklappsuppköpen klara så är det här ett tips från mig, och så här sista dagarna före jul så brukar ju butikerna börja sänka priserna också.

tisdag 18 december 2012

Julgransjakten

Snön faller nästan hela tiden varje dag. Inte så mycket åt gången men lite grann hela tiden. Snötäcket har nog vuxit med ett par centimeter varje dag. Idag när vi skulle ta itu med projektet julgransjakt fick vi ju erfara att skogen faktiskt börjar vara ganska så snöbeklädd och det blev att klumsa fram mellan drivor och tuvor. Men i år tycker jag verkligen att vi snömängden till trots hade turen på vår sida. Inom en timme hade vi hittat en sådan gran som vi letar efter alla år, men ibland får man ju helt enkelt ta vad man råkar på.
 

 
Med granriset framför ögonen så fick jag då en sådan där "enkel, alldeles härlig, mysig Ernst Kirchsteiger idé" (alltså lite ironi) så nu har jag släpat hem en massa extra ris och testat en grej ovanför köksbordet, vilket i sig har gjort att barren har gjort sitt stickiga inträde under våra fötter. Håhåjajaa, får allt se om det blir något mer än ett test av den idén, eller så blir det så att vi får maten kryddad med granbarr under jul och nyår!
 

söndag 16 december 2012

Decembernatt

Denna kväll, söndagen den tredje advent så har jag varit på julkonsert i kyrkan. Jag blir alltid så imponerad och fylld av glädje när människor med talang och massor med kunnande visar och delar med sig av sitt kunnande. Den femton år unga pianisten Svante Sjöholm som spelade med hela kroppen och levde sig in i sina framträdande var en upplevelse för både ögat och örat. Vinnaren av Melodi Grand Prix, Linnea Sandsten som skrivit vinnarlåten själv imponerade också. Låtens text förmedlar ett viktigt budskap om att man är bra som man är, tänk om man själv varit lika klok som femtonåring. Den svenska versionen av Cohens "Hallelujah", "Decembernatt" framförd av Korsnäsförmågan Daniella Lindström fick i just den stunden allt annat att blekna, håret på armarna att resa sig och en ro i sinnet att infinna sig. 

 
 
Här kan ni lyssna till Peter Jöbacks "Decembernatt".

lördag 15 december 2012

Osorterade tankar

Små barn skjuts till döds...
Inga pepparkaksgubbar i luciatåget...
I tomtens verkstad redigeras mörkhyade bort...
Julens konsumtion i den rika världen kan ju få en att må illa...

Jaa, jag får liksom ingen ordning på det här... det är så mycket som känns fel.

P!nk

 
Hon är ju bara så snygg, cool och stark i den här videon!
Och så är ju låten riktigt bra också!

fredag 14 december 2012

Även den ohändige kan få ihop ett pepparkakshus

 
Med färdigt köpta delar som dock var lite söndriga redan innan vi fått upp förpackningen, med kristyr på tub och lite M&M godisar som nästan blev uppätna innan vi hann få fast dem på taket så har vi också ett alldeles eget pepparkakshus i år. Nu sitter jag här med en stor vattenfylld blåsa på tummen på grund av det heta smälta sockret som vi limmade ihop delarna med och konstaterar igen att jag inte är särskilt pysslig och händig av mig, men jag duger ju ändå!

torsdag 13 december 2012

Adventskalendrar

Jag minns själv väldigt bra från min egen barndom hur spännande och förväntansfullt hela december var. Det var en speciell stund varje morgon fram till jul när kalendrarna skulle öppnas och dagarna räknas ner. Med mamma sittandes på sängkanten så sökte vi fram dagens datum och tittade vad som gömdes bakom luckorna. Inne i köket på väggen hängde också en hemmagjord kalender av tändsticksaskar dekorerade med glansbilder som varje morgon bjöd på någon liten överraskning. Jag minns ju alldeles särskilt bra den morgonen när där hängde en bit länkkorv paketerad i en glödlampslåda. Så sånt kan också små tomtenissar komma med på natten.
 
Här hemma hos oss ser nu traditionen och rutinen rätt likadan ut. På morgonen när vi vaknar gäller det först att kolla om nissen varit på besök under natten och fyllt på i kalendergranen med någon liten påse... och det är bara en morgon han missat och det var ju för att mor i huset var ut och svirade på natten så ingen tomtenisse vågade sig på besök när inte alla var i säng... Sen har vi väl 7-8 papperskalendrar som det gäller att hitta rätt lucka på också.
 
På kvällen plockar vi fram en lite annorlunda adventskalender som jag faktiskt tycker är riktigt, riktigt bra. Den här fick vi hemskickad till oss från Barnens bokklubb och nu får vi läsa ett kapitel varje kväll ända fram till jul och det blir bara mer och mer spännande.
 
 

onsdag 12 december 2012

Full fräs och lite väl spännande ibland

Dagarna och veckorna rusar iväg. Är det alltid så här intensiva dagar i december? Och då är ju jag faktiskt ännu hemma, men inte länge till. Idag är det exakt tre veckor till jobbstarten och innan det skall vi ju hinna med mycket. Vi får fira jul, 1-årskalas och nyår här i slutet av året och nästan allt på en och samma gång.
 
Gårdagen bjöd på en hel del spänning i olika valörer.
Han som ingen bak har och som mer hänger, klänger, klättrar, balanserar och hoppar upp och ner kraschade igår rakt ner i golvet med huvudet före från sin sänggavel och skaffade sig på så sätt den största bulan i sin livshistoria hittills. Med hjärtat i halsgropen och nerverna darrande satt jag och tryckte med ispåsen i en halvtimme. Borde jag ringa någonstans eller åka någonstans eller vad skall jag göra? Eftersom han nu inte annars verkade särskilt påverkad så kammade vi luggen och klädde på oss finkläderna och for på dagisjulfest med hornet i pannan som sakteliga började rodna och även blåna. Julfesten var efterlängtad och barnen sjöng sina favoritsånger för oss och han var ju så duktig och söt trots att det gjorde ont i mig bara av att titta på bulhelvetet. Ännu på natten vid ett - två tiden måste jag gå och titta till honom för oron över vad som kunnat hända på insidan av bulan malde i mig.
 
Någonstans mitt i min oro över sonens huvud så avslutade jag dagen med ett inledande möte på den politiska arenan med funderingar kring fördelningen av olika förtroendeuppdrag, även det spännande på sitt sätt.

lördag 8 december 2012

Kort rapport

Med en julfest i bakfickan från igår så har man väl mått som man förtjänar idag. Men kvällen igår var lyckad så ingen ånger här inte.
 
Vi fick bland annat ta del av och skratta åt Hasse Bronténs stand-up och det var faktiskt riktigt roligt. Vet inte om det var stämningen och sällskapet eller om Hasse var så där bra, men skrattade gjorde jag så tårarna rann och kinderna blev ömma. Säg anusblekning och jag smäller av igen, så inte behöver det ju vara så avancerat heller!

torsdag 6 december 2012

En speciellt minnesvärd dag!

Ikväll har vi här i huset en liten tjej som tagit sina första självständiga egna steg så här lämpligt denna dag. Och man riktigt ser ju på henne hur glad, lycklig och stolt hon är över sin prestation. Att släppa taget, stå upprätt på egna svajiga ben och hitta balansen, ta sig mod att flytta den ena foten framför den andra och så flytta den andra framför den första och kanske man hinner ännu en gång innan balansen sviker.
 
Självständighetsdagen har firats med pepparkaksbak och bal på slottet, kanske som hos många andra? Samtidigt som man denna dag känner stor respekt, stolthet och tacksamhet för de som kämpade för vår självständighet så  väcker dagen tankar om vilket slags Finland vi lever i och hur vi vill ha det i framtiden? Hur ser det land ut där Tilde tar sina första steg och hur ser hennes och Finlands framtid ut?  

söndag 2 december 2012

Ett av få, men ändå

Avslutade den här lilla juls- och första adventshelgen med ett kyrkobesök. Församlingen ordnade familjegudstjänst vid klockan sex ikväll. Ungefär sedan Wilmer var kring året har han och jag haft som vana att besöka kyrkan någon gång per år. Mest har det ju varit vid jul och påsk när det ordnats gudstjänster med lite lättsammare innehåll och mer lämpat för barn. Med lite ätbara mutor i fickan så har vi faktiskt lyckats hålla oss i bänken, lyssna till musiken, se på tavlorna, ljusen och prästen i den här hela timmen.
 
Jag är inte särskilt utövande i tron, men har helt klart en tro. Och det är inget jag tycker att jag vill eller kan precisera desto mer här. Men jag för mer än gärna vidare uppfattningen om att man får tro på övernaturligheter och andliga väsen och dessutom gillar jag traditioner som går bakåt i historien och ger oss en känsla av gemenskap med tidigare generationer. För mig ger traditionen en slags trygghetskänsla och stabil grund att stå på i en annars snabb och föränderlig värld.

lördag 1 december 2012

Glad Lilla Jul!

Vilken myspys lördag vi haft så här långt och bättre blir det eftersom vi är bortbjudna till goda vänner på mat ikväll. Vi har såsat på i pyjamas halva dagen, öppnat luckor och paket imorse med en väldig förundran över hur tomtenissen kunnat smyga sig in här senaste natt. Julmusik har det nynnats till och julklappslistorna har färdigställts. En glögg, levande ljus och överraskningsbesök av en riktigt tyst tomtenisse gjorde stämningen perfekt. Lilla jul är ju fantastiskt! Glad lilla julskväll på er alla!
 
 

torsdag 29 november 2012

Uppklädd eller utklädd?

Var på en tripp till Vasa igår, skulle egentligen bara handla mat och lite grejsmojs till julkalendern och annat smått. Men mitt i allt så var den där ivern där... shoppinglusten som egentligen ganska sällan infinner sig för mig... Hyllorna och klädhängarna var fyllda med fina, coola kläder som jag bara suktade efter. Först föll ögonen på en grön yllekappa, åhh den var ju såå bara jag! En häftig mössa att matcha till kappan kunde man ju inte heller hoppa över och så behövdes det nog matchande strumpbyxor till mössan också. Och förståss vid det här laget var försiktigheten som bortblåst så naturligtvis skulle det inhandlas något att ha på sig under kappan också... en rutig tunika med guldstänk och byxor till det. Ååå så fint!
 
Det underliga i det hela är kanske att alltihop är ämnat för lilltösen vår, men stilen, färgerna, och likadana kläder i ett antal storlekar större skulle jag mer än gärna klä på mig själv också.
 
Kläder till flickor i storlek 80 görs för att tilltala mödrarna och tusan om inte HM totalt lyckades marknadsföra sig och få mig helt med på noterna igår. Tilde skall bli utklädd till en liten Sofia här framöver i vinter. Tur att hon inte protesterar så mycket ännu vad det gäller utstyrseln.

måndag 26 november 2012

Ljus runt vårt hus

Här laddar vi inför den nalkande Lilla julshelgen redan idag måndag. Ljusslingor har åkt upp lite här och där utomhus och så blir det att inhandla någon ny också. Varje år är det som att det dyker upp någon ny idé över var det skulle vara snyggt med lite små lampor i det annars totala beckmörkret som råder nästan både dag och natt. Svårigheten med att handla nya lampserier är att lyckas få hem med sig en som har samma sken och nyans som de man redan har hemma. Och det är ju då helst det varma gula ljuset som önskas, men vi har redan en blandning av gula, vita, blå och till och med röda så för mig spelar det kanske inte stor roll vilken jag kommer hem med denna gång heller då.
 
Jag har skrivit julkort och Wilmer har tittat på den alldeles underbara julkalendern Sunes Jul.

söndag 25 november 2012

Ett projekt för två

När dagen började vid 4-snåret med att springa mellan sovrummen och hyscha och schysa för att han som ville stiga upp inte skulle gallskrika för att väcka lillasystern... När varenda kudde, filt eller täcke som gick att finna befann sig på vardagsrumsgolvet i en enda hög... När armarna och händerna långt ifrån räcker till när man försöker få helst några spagettistrån i munnen på dem båda men det är ju ändå golvet som får mest... När gröttallrik nummer ett  OCH två dunsar i golvet när vår långarmade bebis får tag i bordsduken... När man står på knä för hundraelfte gången idag och försöker samla upp det värsta av kladdet och klottet...
Det är just då som jag inser att jag är så förbaskat tacksam över att vi oftast är två som delar, tar hand om och organiserar vardagsruljansen med två små barn. Och en stor beundran till de föräldrar som gör det på egen hand.

onsdag 21 november 2012

Klickade hem kuddfodral

Får se då om de passar i soffan vår?
eller mer troligt på golvet...
jotex.fi
 

Att skjuta på det oundvikliga

Vet ni vad? Jaa, många av er kanske redan vet. Jag är riktigt riktigt bra på att skjuta upp städningsproceduren i det oändliga. Jag hittar alltid på orsaker till varför jag inte skall göra det nu, varför det är lika bra att jag sparar det till senare. Innan vår avfärd till syrran tyckte jag helt enkelt att det var onödigt att städa för vi skulle ju ändå åka bort... Och vem skulle egentligen inte velat komma hem till ett någålunda ordningsfullt och rent hem?
 
Nu har jag inte heller tagit tag i att reda upp i röran för att jag hellre vill göra andra saker hela tiden... Väskan är ännu ouppackad, dammråttorna trängs i hörnen, leksakerna dräller över 120 kvm golvyta och det börjar kännas lite väl sunkigt här... men nu närmar ju sig Lilla jul... är det verkligen nödvändigt att rusa till nu när det ändå blir att göra om det igen nästa vecka? Tjaa, ni ser ju själva hur jag håller på.

tisdag 20 november 2012

Torkade inga tårar heller

Efter att ha läst om och blivit uppmanad från flera håll att se dramaserien "Torka aldrig tårar utan handskar" så har jag nu då också gjort det. Söndagkväll första delen och igårkväll de två senare. Jag hade tydligen ganska höga förväntningar när jag slog mig ner och började titta, det troligen på grund av vad som jag uppfattat som hyllningar som cirkulerat på nätet. Första delen tyckte jag inte alls infriade mina förhoppningar, de två senare var bättre... men som helhet var det för mig ingen hallelujah-upplevelse. Precis som för Catariina så blev det inga tårfloder att torka här heller.
 
Visst tar serien upp ett viktigt och tragiskt ämne och som i sig är sorgligt och eländigt att det varit och kanske ännu till en del fortfarande är skambelagt, tabu och hemligstämplat. Det är för jävligt, jaa! Men handlingen och personerna i serien berörde inte mig på djupet, det kändes som att jag bara fick något slags ytskrap levererat i flackande bilder. Kanske jag helt enkelt borde läsa den första boken "Kärleken" i trilogin av Jonas Gardell som är på kommande också?

söndag 18 november 2012

Ett mästerverk

Och så kom dagen då bläckpennan mer än väl tjänade sitt syfte. Tror jag lämnar skrubbandet och gnuggandet åt konstnärens far att ta hand om ikväll!
 

lördag 17 november 2012

Så mycket bättre

Vad är det som gör de halvt dåliga, bortglömda låtarna så mycket bättre när en annan, oväntad artist framför dem i en egen version med fantastisk glöd? Jag upphör inte att förvånas! 

Och många fler...

fredag 16 november 2012

Skultuna messingsbruk

Där min syster med familj bor finns ett gammalt messingsbruk som verkat på samma plats sedan 1600-talets början. Det är ett ställe som är väl värt ett besök om man någon gång besöker eller passerar Skultuna. Idag finns där förrutom superfina messingsprodukter också mycket annat fint att titta på, känna på och visst är det svårt att hålla sig från att köpa med sig något hem. Keramik, glas, textilier och smycken tävlar om ens uppmärksamhet i den fina miljön nere vid Svartån. För mig blev det denna gång en räksmörgås i det stämningsfulla cafét och ett nytt armband som nu pryder min handled.
 
 

måndag 12 november 2012

Hälsningar från Lek- och buslandet

Flygningen över viken gick bra. Wilmer skötte sig exemplariskt, han tog ansvaret för sin väska på fullaste allvar, satt som en stor pojke i eget säte på andra sidan mittgången och skuffade vagnen med lillasyster i på Arlanda flygplats. Alltså söta öde vad modershjärtat var stolt.
Vädret har varit lite ruggigt här över helgen, men det har nu inte gjort så mycket för här finns ju ändå så mycket nytt och spännande att upptäcka. På lördag blev det utflykt till Lek- och buslandet inne i stan. Rutschbanor, klätterställningar, cykelhagar, bollhav och andra häftiga attraktioner gjorde att Wilmer sken som en sol och omöjligt kunde sitta eller stå stilla ens en endaste minut. Perfekt för en sån som han och kusinerna hängde också med på hans upptåg. Vi vuxna fick sitta och fika och underhålla Tilde tösen medans pojkarna gjorde av med massor av energi.
Eftersom söndagsmorgonen var ännu gråare och mer regnig så fortsatte vi på samma tema som dagen innan. Man skall väl inte frångå ett lyckat koncept eller hur brukar det heta? Så då styrde vi kosan mot det nyöppnade Leos lekland. Konceptet var det samma som på lördagens utflyktsmål, men utrymmet var fräschare och kändes mer ändamålsenligt. Sköna heltäckningsmattor att gå i strumporna på, fina fåtöljer och soffgrupper att slå sig ner och vila i och bra med utrymme för barnvagnar. Wilmer var lite försiktigare, men Tilde trivdes desto bättre med att krypa runt och rulla någon boll, titta på allt färggrannt och studera alla lekande barn.  
Naturligtvis väcktes ju tankar på varför har vi inte något liknande i Vasa. Man tycker ändå att folkmängden skulle räcka till för 1 lek- och busland i Vasa också, i Västerås finns 3 stycken. Vasa samlar ju ändå upp människor från ett stort område och jag är säker på att det skulle vara uppskattat av massor med barnfamiljer. Här har vi betalt ca 100 kronor för barnen mellan 1-17 år och resten av oss gick in gratis och då fick man stanna så länge man orkade och så har vi tagit kaffe och dopp på båda ställena förståss, men tycker inte alls att det känts dyrt med tanke på hur underhållande det är för barnen... och stimulerande, hälsosamt och nyttigt det är att röra på sig.

fredag 9 november 2012

F som i fredag

Solen skiner, frosten glittrar och isen har lagt sig i vattenpölarna. En riktigt vacker fredag.
 
Nu vilar båda barnen, väskorna är så när inpå packade, resnerverna på plats, jag är nyduschad och har fått i mig en överbliven bit prinsesstårta tillsammans med kaffet. Skulle gärna börja bege oss när barnen vaknar, men får lov att vänta någon timme till ännu... Men sen, sent ikväll eller inatt skall vi bädda ner oss hos systeryster min och invänta en ny dag i ett annat land med den efterlängtade delen av familjen.

onsdag 7 november 2012

Lars Kepler

Jag har läst de tre deckarna Hypnotisören, Paganinikontraktet och Eldvittnet av pseudonymen Lars Kepler och gillat dem alla. Nu på förmiddagen medverkade det gifta författarparet Alexandra och Alexander Ahndoril som står bakom pseudonymen i "Malou efter tio" och pratade om sin fjärde bok, "Sandmannen", som nu finns i butikerna. Jag blev förståss riktigt sugen på att få den i mina händer och sugas in i den skrämmande historien. Malou som hade läst den, rekommenderade att man hade sällskap när man läste den och precis så var det för mig med Hypnotisören och Eldvittnet också. De var båda så skrämmande och spännande att jag endera måste läsa i dagsljus eller så måste Michael vara vaken i samma rum som mig.
 
Jag har inte sett filmen Hypnotisören som går på bio och tror att jag låter bli också tills den kommer på tv. Böcker som blir film har aldrig riktigt fungerat för mig, i varje fall inte om jag läst boken innan. Kanske det skulle vara bättre om man såg filmen först och så skulle boken bli som en fördjupning av filmen... men oftast kommer ju böckerna först. Till exempel Milleniumböckerna tyckte jag ju också var riktigt bra, men där tycker jag att filmerna bara kändes som en förenklad, hackigare och mer intetsägande version. Jag tyckte att det var synd om Michael när vi såg filmerna tillsammans eftersom han inte läst böckerna så gick han ju miste om så mycket av historien och bakgrunden.

måndag 5 november 2012

Googlar frisyrer

Har bokat klipptid till torsdag och det kanske man kan säga att det börjar vara dags för. Senast jag besökte frissan var inför Tildes dop i mars. Här några kändisfrisyrer som just nu känns intressanta för mig.
 


söndag 4 november 2012

E som i evighet

Det var den där våren när Carola vann Melodifestivalen med låten "Evighet" och det var samma vår som Lordi vann Eurovision Song Contest med låten "Hard rock hallelujah". Carolas låt var ju helt klart den jag gillade bättre av de båda, men naturligtvis firades Lordis vinst rejält iallafall.
 
 
Det var samma vår och som jag och mannen vid min sida lovade varandra trohet, jaa till och med I evighet.
 

lördag 3 november 2012

Att samla kraft

Några tända ljus, fantastiska tolkningar i "Så mycket bättre" och en "Happy Joe" i glaset har gjort att jag äntligen hittat en avslappnad och lugn känsla denna kväll. Tänkt tankar om de som inte längre lever vid vår sida, men i känslan och minnet är de ändå så närvarande och det är precis så jag vill ha det.
 
Har annars haft ohälsosamt många nervösa utbrott på de två små idag, mest på den större av de två. ORKA TÅLAMOD har inte fungerat alls.
 
 

Små förbrytare

 
Det är de här små banditerna som jag skall ha med mig på planet nästa fredag. Får se då om vi slipper ombord? Att flyga mellan Finland och Sverige krävde lite mer än jag tänkte från början. Barnen behöver ett identitetsbevis med bild och då är det endast pass eller identitetskort utfärdat av polisen som fungerar. Så igår blev det att besöka både fotografen och polisstationen för att få det fixat inför avfärden. 

torsdag 1 november 2012

Barn och pengar

Igår var det Världsspardagen och det uppmärksammade vi genom att åka till banken och tömma sparbössor och äta tårta. Dessutom har Wilmer allt mer på senaste tiden börjat uttrycka sig i ordalag gällande vad saker kostar, att det bara är att köpa nytt och så frågade han förståss varför vi skulle ge våra pengar till Jan-Erik på banken. Jaa, det här sammantaget gjorde att jag började fundera och insåg att vi är nu i en ny fas av uppfostran... Håhåjajaa...
 
Till exempel när W kastar någon leksak eller annars våldsamt far fram med sina grejer så brukar jag säga: var försiktig nu så att det inte går sönder, varpå han svarar men det är ju bara att köpa nytt då. Och då känns det ju absolut som att här har vi något att lära, det går ju inte bara att köpa nytt och nytt... Han har ofta fått följa med mig på loppis med sin egna lilla börs och då också ofta fått köpa något, så egentligen är nog loppis den enda leksaksbutiken han känner till. Men där blir det ju också lätt så att han får köpa det han vill, för det är ju oftast billigt... men han vet ju inte hur billigt det är och lär sig egentligen bara att han får det han vill... hmmm svårt det här.
 
Varför vi skulle lämna in pengarna på banken försökte jag förklara och motivera som så att pengarna växer på banken ("hahahaa" not so much), men i varje fall godtog han förklaringen och tog glatt emot gåvan som varje spargristömmare fick. Det vi sparat i hans spargris är nog bara lite småpengar som legat och drällt på bänkar, i fickor och burkar här och var i huset och ibland har väl momma/moffa/fammo/faffa fyllt på den lite också, så det har inte handlat om något planlagt sparande ännu. Men funderar egentligen när det skall bli aktuellt med veckopeng eller liknande eller är det alls vettigt? Jag vet inte...
 
Sen har vi ju också det här med barnbidraget. Vi har i vårt hushåll gjort så att barnbidraget går in på mitt konto och används därifrån till familjens gemensamma utgifter, men sen kan jag också ibland tycka att vi borde spara det och sätta det direkt på barnens egna konton för att ha en startpeng att ge till dem när de stiger in i det vuxna livet. Hur tänker ni andra kring det här? Ni med äldre barn får gärna komma med tips och idéer!

tisdag 30 oktober 2012

D som i dyngsur

Alltså det här inlägget är lite krystat, men det är för att jag skall komma vidare i alfabetet med min skrivövning A-Ö. Dyngsur kan ju eventuellt vara ett känsloläge som man hamnar i ibland och då är man ju kanske inte så trevlig att umgås med, men nu är det inte så att jag är dyngsur just idag inte. Men dagens väder och utomhusmiljö tycker jag dock kan beskrivas med uttrycket dyngsur... Wilmer benämnde mössan som dyngblöt när han vistats utomhus 10 minuter på förmiddagen... Den fina vita snön ger vika för varmare temperatur och grått eländigt regn. Och tänker det hålla på så här i fler dagar ännu kan det ju nog hända att även jag blir dyngsur.
 
Kände ett kraftigt ha-begär imorse för snygga uppiggande gummistövlar, typ såna här!
 



 

måndag 29 oktober 2012

Valresultatet betraktat

Folket gick till valurnorna (nåjaa en del av folket iallafall) och valresultaten droppade in ett efter ett igårkväll. Jag satt uppkrupen i soffhörnet med ett öga på Göran Djupsund och det andra på yles valresultat på webben. Spännade att se hur det skulle gå för mig, för Korsnäs och för Finland i stort.
 
Ett stort tack till er som valde att lägga er röst på mig i detta val. Det är med ödmjukhet och förväntan jag ser framemot fullmäktigeperioden. Jag är alldeles ny på den politiska arenan och har massor att lära mig, men känner också en iver och stort intresse inför den nya utmaningen och allt vad den kan innebära. Jag skall göra mitt bästa för att lyssna till olika åsikter, läsa och ta reda på fakta, samarbeta med andra och försöka välja den väg och de beslut som gynnar Korsnäs framtid.
 
För mig personligen är det viktigt att jag låter mig vara jag... att jag vågar fråga, vågar ifrågasätta, vågar säga vad jag tycker, vågar ta del av diskussionerna som den jag är.
 
Vad det gäller hela landets valutgång är det ju positivt att SFP är ett av de två partierna som inte backar gentemot resultatet 2008. SFP tar 4,7% av rösterna i Finland. Min egen lilla analys är då, att vi finlandssvenskar förstås ännu mera måste se till vårt eget parti och vårt bo när andra krafter såsom Sannfinländska sådana är på frammarsch i landet. Under hot enas leden och gör vad som krävs och tur är ju det.
 
Det som jag tycker är skrämmande och oroväckande är att valdeltagandet i kommunalvalet är så pass lågt över hela landet. Bara 58,6% av de röstberättigade valde att använda sig av rättigheten och utföra plikten att rösta. Man tycker på ett sätt att kommunalvalet som ändå avgör frågor nära dig skulle intressera mer än ett presidentval, men så är inte fallet tydligen. Men vad gör man när över 50% av väljarna stannar hemma? När majoriteten väljer att inte säga sin mening? Är det verkligen fråga om demokrati då längre?  Hur skall vi få folket intresserat och engagerat i Finlands framtid?

söndag 28 oktober 2012

Etikettera

Försöker ämnessortera inläggen på bloggen i lite olika kategorier. Det är inte så lätt och roligt att göra i efterhand, men tänkte att det skulle kunna göra det lite lättare för den som läser. Att man kan se och hitta det man är intresserad av utan att behöva bläddra i hela bloggarkivet. Jag etiketterar vidare så småningom.

Familjeliv

Lördagsmorgnarna mellan klockan nio och tio tycker jag att det är perfekt att sitta ner och äta frukost och lyssna till Familjeliv på Radio Vega. Det är ett intressant program om barn och föräldraskap som tar upp olika teman inom området varje vecka. Igår handlade det mycket om pappan och hans roll som förälder. Det var särskilt häftigt med bonden som bytte blöjor i traktorn och advokatbyrån som betalar ut babybonus när de får reda på att någon arbetstagare väntar barn. Det är roligt och tankeväckande när man hör historier om människor och familjer som hittat och valt lite annorlunda lösningar för sitt familjeliv.

torsdag 25 oktober 2012

Oh joy of the first snow!





C som i choklad

 
Choklad i alla former är varje kvinnas goda vän eller? Bjöd på fudgerutorna här ovan igårkväll till junttagänget och ni som inte var här missade ju dem. Därför fick mamma komma in och smaka idag efter promenaden, lyxade till det ytterligare med en gräddklick så här en vanlig torsdag. Receptet kommer från En silverkantad vardag och jag kan både rekommendera receptet och bloggen. Mums, de var riktigt riktigt goda.
 
Mina största hallelujah-moments gällande choklad har jag upplevt när den mörka chokladbiten blandats i munnen med en skvätt rödvin eller tillsammans med kaffetåren. Då är himmelriket nära!

onsdag 24 oktober 2012

B som i blogg

Bloggen som nu är ca nio månader gammal kommer nog att hänga med en god tid framöver ännu, den har blivit en riktigt kär vän till mig. Tack till er som kommenterar ibland, alltid extra roligt när det blir lite flervägskommunikation också. Ibland känns det som att man har åsiktstorka och bara räknar upp vad vi gjort och skriver om vår vardag och ibland kommer inläggen med åsikter, känslor och tankar lite oftare. Men kanske det är blandningen med lite av varje som gör att ni vill komma tillbaks hit också?
 
Det händer ju nog att man måste motivera för sig själv och ibland för andra också varför man bloggar? Nå, nu när jag hållit på ett tag så har jag börjat se bloggen som mitt eget lilla hantverk, som när någon annan handarbetar, målar, snickrar, syr eller pysslar med något annat kreativt. Jag kan bläddra tillbaks i mina inlägg och se på dem och känna mig lite stolt över att det faktiskt är jag som skapat denna histora och samtidigt får jag delar av vår vardag, mina tankar och idéer dokumenterade på ett och samma ställe. Och precis som den som stickat en tröja, sytt nya gardiner eller snickrat ett skåp så är det ju roligt att visa vad man åstadkommit för andra och på så sätt få någon slags bekräftelse.

tisdag 23 oktober 2012

Utklädda

Undrar just om det är Lois Lane som ringer?
Måste bygga ett svärd, då jag inte fick ta med något för mamma!
Poserar bara!

måndag 22 oktober 2012

A som i associationsövning

Här i vårt hus just nu så ligger ABC-boken typ högst upp på topplistan av alla när sonen skall välja kvällslitteratur. Det är tydligen intressant som bara den med bokstäver och vilka ord som börjar på vilken bokstav. Jag tänkte att jag skulle anamma samma tema lite grann här på bloggen då också.
 
För mig själv ser jag det som en associations- och skrivövning. Att ge mig själv en bokstav nu och då och sen låta fantasin och tankarna vandra och försöka att skriva ihop ett inlägg till associationerna då också. Vi får väl se hur det börjar gå. Det här var i varje fall bokstaven A.

söndag 21 oktober 2012

Felicia försvann

Det var en omdebatterad bok som jag fick i händerna för några veckor sedan. "Felicia försvann" skriven av Felicia Feldt (dotter till barnuppfostringsgurun Anna Wahlgren). Det har också tagit dessa några veckor att tragla mig igenom den. Den är väldigt hoppigt skriven, ett sammelsurium av fragment och bilder från Felicias barndom och vuxenliv. De flesta minnena som beskrivs är rätt obehagliga och grymma. Ensamhet, övergivenhet, utsatthet, mobbing, sexuella övergrepp och mycket alkohol. Bokens uppbyggnad är riktigt jobbig och dessutom är det inga lätta ämnen som tas upp heller och att det beskrivs ur ett barns synvinkel gör det inte bättre. Jag skulle ha önskat lite mer analys och eftertanke som kanske skulle ha hållit ihop historien lite bättre. Men är detta Felicias upplevda sanning så borde väl ändå jag som läsare orka läsa utan att klaga, jag menar i jämförelse med de verkliga upplevelserna är ju inte några timmar bakom bokpärmarna så farligt.
 
Jag har bara hört en del om Anna Wahlgren, jag har varken läst "Barnaboken" eller någon av hennes självbiografier så på så vis så saknar jag helt det andra perspektivet i den här historien. Jag vill inte ta ställning för den ena eller den andra av de båda, men visst väcker boken en del tankar och frågor. Jag valde att söka upp en intevju med Felicia gjord av Malou von Sivers nu ikväll också och den hjälper kanske lite att förstå men väcker också fler frågor. Hur nedärvda beteendemönster kan förfölja generationer? Är förlåtelse och försoning alltid det ända rätta och är det alltid möjligt? Hur accepterar man och går vidare?

Att promenera med ett eller två barn

Att sätta Tilde i vagnen och vandra iväg med solen i ögonen denna höstmorgon var riktigt härligt. Hon sov gott och jag fick traska på i rätt rask takt och låta tankarna sväva. Det var vindstilla, vått och lite dimmigt och så otroligt tyst. Sköönt!
Halvvägs på vår väg möttes vi upp av den andra krabaten min. Då blev det att släntra fram i sakta mak och begrunda det ena och det andra på vägen. Någon liten insekt, kottbeklädda granar, ett dyngvagn och en och annan myrstack. Munnen går i ett och frågorna kommer i strid ström. Den delen av promenaden var inte längre tyst utan fylld av intressanta frågor, filosofiska resonemang och överraskande uttryck. Men också det ack så sköönt!

lördag 20 oktober 2012

På väg

Biljetter är bokade och betalda, jiihuu! Om ca tre veckor flyger jag och barnen iväg. Spännande blir det att flyga för Wilmer och spännande blir det för mig att själv resa med två småttingar och en del packning då också. Det är min kära syster med familj som är målet för vår resa. Jag ser framemot att få umgås och prata av mig med syrran "face to face" och hänga med de härligaste tonåringar jag känner. Wilmer längtar efter att få träffa och leka med kusinerna och Tilde vet inte vad som väntar. Det är ju tur att inte Sverige är längre bort än vad det är, men många gånger känns det ändå alldeles för långt... när man saknar varandra.
 
 

fredag 19 oktober 2012

Fotograf Daniella

Tack för de fina bilderna vi fick idag Daniella!
 
Wilmer i sitt rätta element, där inga hinder är för svåra!

Tilde för fem månader sen, helt otrolig skillnad!

onsdag 17 oktober 2012

Inför syskonfotografering

 
 
Men alltså att lyckas få till det med båda två på en och samma bild är inte lätt!
Får lita mer på proffsen helt enkelt!

tisdag 16 oktober 2012

Tisdagspyssel

Församlingens föräldra-barnträff på tisdagarna har blivit en riktig favorit den här hösten. Vi trivs som fiskar i vattnet allihop (Tilde,Wilmer och jag) när vi får leka, pyssla, fika och sjunga tillsammans med andra trevliga barn och föräldrar. Speciellt idag när regnet igen har hållit på så var det skoj med en inplanerad aktivitet på förmiddagen. Idag målade vi trolldegsfigurerna som tillverkades förra tisdagen och pysslet fortsatte när vi kom hem med att limma och klistra fast dem på en tidning... tjaa varför inte?
 
 
Medans Wilmer pysslar på så kryper Tilde runt och upptäcker församlingens leksaker och bekantar sig med andra barn och mammor. Hon är inte alls blyg utan är riktigt aktiv och intresserad av allt och alla. Det kom ett gäng med gäster från Litauen på besök till församlingshemmet idag och dem agerade hon linslus för och fick också provsitta någon främmande famn. Nästa tisdag har vi maskerad på programmet, undrar just vilken utstyrsel vi skall få att hållas på helst en liten stund.