Vad kan vi göra?

Det har nu gått några dagar sen dödsskjutningarna i Hyvinge. Hoppas, hoppas att de skadade återhämtar sig och klarar sig utan allvarliga bestående skador. Tänk att det nästan har blivit vanligt att sådant här händer... också i lilla Finland! Fyy farao! Vi har haft skolskjutningar i Jokela och Kauhajoki och nu det här... och varje gång har det varit en ung förövare, men det som är annorlunda den här gången är att gärningsmannen är gripen och vid liv. Kanske det kan ge några svar och tankar kring hur man skall kunna förebygga att det händer igen.

På det politiska planet diskuterar man ändringar i vapenlagstiftningen som ett led i att försvåra att liknande skall kunna upprepas. Jag är så där allmänt för en skärpning av vapenlagen i Finland (tycker att vi har för mycket vapen liggandes här och där i hemmen utan större övervakning på var eller vem som hanterar dem), men i de här fallen där det handlar om massakrer så är jag nog rädd att gärningsmannen skaffar fram vapen på ett eller annat sätt iallafall.

Däremot tror jag mer på förebyggande och preventiva insatser i skolorna med hjälp av fler psykologer, kuratorer och annan elevvårdspersonal som skulle kunna uppmärksamma de elever som mår dåligt och kunna hinna ge hjälp innan något sådant här sker. Lärarfacket OAJ kräver idag att beslutsfattarna tar tag i bristen på skolpsykologer. Man menar att var femte skola saknar helt och hållet skolpsykolog idag, värst är situation på andra stadiets utbildning där lagstiftningen inte kräver att det finns skolpsykolog utan bara att man hänvisar till psykolog vid behov. Och dessutom är många av de skolpsykologer som finns totalt överhopade med jobb, de kan ha tusentals elever på sitt område och tiotal skolor att arbeta i.

Via en facebook-länk så kom också jag mig för att läsa den här artikeln där Lauri berättar om sina upplevelser och sin ilska som skulle kunna ha gjort honom till en av dessa gärningsmän. Läs och tänk hur viktigt det är att vi ser och hjälper de barn och ungdomar som blir mobbade, illa behandlade och mår dåligt.

Kvällen är min

Jag bäddade ner trötta barn redan vid åtta ikväll och mannen for ut i fiskebåten. Det är mycket sällan förekommande nuförtiden med flera timmar kväll hemma helt för sig själv. Nåå, vad gör hon då?! Hon frossar i popcorn, njuter av kvällssolen som tränger ner mellan tallarna, spelar musik aningen för högt så hon riskerar att väcka någon av de sovande små trollen (men Euphoria måste spelas högt), söker som en knarkhund efter godis i alla skåp och lådor och hon skall också läsa några kapitel tantsnusk innan hon somnar. Så sånt.

Här har ni min sol och mina tallar!

Och här har ni Euphoria, bara att skruva upp volymen!

Tjejkväll

Träffis med tjejerna i byn ikväll! Vi har babblat och skrattat som bara den, med vindens vinande som bakgrundsljud och stormande hav som utsikt. Vilka härliga brudar som bjuder på sig själva!

Imorgon har vi kombinerad 5 månaders och 3 års kontroll vid rådgivningen på programmet och så blir det eventuellt en tur för att inhandla tapeter till ett av sovrummen på villan. Och såå måste jag ta tag i och göra en rabarberpaj, har ju suktat efter det nu i flera kvällar när jag läst andras statusar och uppdateringar.

ESC

Jag är ganska mycket för traditioner jag. Jag gillar att samlas kring samma sak år efter år. En sådan grej är ju då förståss Eurovisionen. Så länge jag kan minnas har jag bänkat mig framför tv:n för att se detta spektakel. För att lyssna till musiken, kritiskt granska kläder och frisyrer, poängsätta framträdandena med papper och penna och mumsa på varierande utbud på snacks.

Från barndomsåren minns jag tydligt hur man sätt beredd med bandspelaren för att "recorda" låtarna och skippa mellansnacket. Det blev mycket tryckande av och på, men det var det värt för att få lyssna på låtarna igen i flera veckor efteråt. Man lärde sig de utrikiska texterna genom att lyssna och hittade på egna dancemoves till låtarna. Minns till och med hur vi (jag och två klasskamrater) uppträdde bak i klassen med ett gammalt bord som scen för resten av skolan. Jaa, det var tider det!

Det spektakulära året när Finland vann minns jag också så väl. Vi hade varit på middag med ett gäng vänner och även starka drycker hade serverats. Löften av olika slag och vadslagning om Lordis placering kastades omkring hej vilt. Och visst blev det en och annan som tog sig igenom Vasaloppet på skidor följande år också.

Nu är det dags igen, fram med chipsskålen och en Somersby!

Intresserad av politik?

Hur många euron lämnar i plånboken varje månad?

Var finns närmsta akutmottagning och ambulans?

Vilken kvalité är det på skolan och dagiset där mina barn går?

Hur blir gammelmomma omskött egentligen på åldringshemmet?

Vill jag bo i kommunen Korsnäs eller i Iso-Vaasa?

Får jag prata svenska när jag ringer till statliga myndigheter?

Allt det här är saker som engagerar de flesta, eller alla! Allt det här är sådant som dagligen finns i våra liv och påverkar vår vardag. Allt det här är vardagliga frågor som avgörs politiskt. Politiken bygger, formar och river samhällsstrukturerna som vi lever efter och i. Politiken skapas av människorna, alltså vi! Det skall inte vara skämmigt att vara politiskt intresserad, alltså att bry sig om sin omgivning och människors välmående. Med de rättigheter vi fått som medborgare följer också skyldigheter, för mig är ansvar för mig själv och mina medmänniskor en sådan skyldighet. Vi har möjligheter att vara med och påverka beslutsfattande och på så sätt påverka viktiga engagerande frågor i vår vardag. Våga ta ansvar och våga bry dig skit i jantelagen!

Just du som läser just nu har säkert tankar om dessa frågor! I höst är det kommunalval i Finland och kandidater behövs i alla kommuner, kanske just du skall ställa upp och arbeta för positiv utveckling i din kommun?

Vår

Vilka härliga soliga dagar den här veckan har bjudit på! Sommarvärmen är nästan här och träd och buskar har börjat grönska så det står härliga till! Harsyran blommar i vår skog och fåglarna kvittrar bland träden. Skoleleverna åker på Stafettkarneval och själv väntar jag på att det skall bli min tur att få åka med igen. Har njutit för mig själv och läst så pass många sidor roman idag så att suget grep tag i mig, kanske den sena ljusa kvällen ger mig någon lässtund sen också.

Känner för er alla allergiker som kanske inte tycker den här tiden på året är lika ljuvlig som jag.

Våga

Ett samtal om livet med Maria Österåker, som verkar vara en sådan klok, skojig och intelligent kvinna. Jag känner igen mig själv i delar av det hon pratar om, men känner också att jag skulle behöva ha lite mer av hennes modighet och att våga.

The birthday cake

Önskan om en dinosaurietårta har uttalats länge och högt. Den goda modern började planera och så här blev resultatet. Födelsedagsbarnet var den nöjdaste av nöjda och själv njöt jag av det!

Måndagar i maj

Tredje måndagen på raken som vi besökt barnpolikliniken. Tycker att det får räcka nu en tid framöver. Inget allvarligt på gång, i princip bara konstaterande på att allt är som det ska, skönt förståss.

Dagens miss: Jag gav mig av till stan utan pengar och bankkort och kom på det när jag var halvvägs. Skulle väl ha funkat om jag inte skulle behövt tanka bilen. Tur att det fanns goda vänner längs vägen som ställde upp. Tusen tack!

Tre år med Wilmer

Det är nu tre år sedan den här dagen, tjugonde maj, fick en alldeles speciell betydelse för mig, och livet fick en ny mening. Det var då du föddes, vår Wilmer. Du var en liten krabat på 2590 gram och 46 centimeter. 30 gram tyngre och 0,5 centimeter längre än lillsyrran som kom till världen två och ett halvt år senare.

Vi hade bara hunnit få dig i våra armar innan vi ställdes öga mot öga med rädslan om att förlora dig. När du var fyra dagar bar det av till barnkliniken i Helsingfors för att bli opererad på grund av ett hjärtfel. Operationen gick bra och vi fick komma hem. Sedan dess har du mått hur bra som helst och är överlag en väldigt frisk kille. Från ditt första år kan jag berätta att du var en väldigt glad bebis som skrattade och log mycket. Du lärde dig aldrig att krypa utan drog dig fram och steg sen upp på vingliga ben vid ca 10 månader.

Som ettåring var du redan ordentligt intresserad av stora fordon och då särskilt traktorer förståss. Din framfart var hög på de obalanserade små benen så kullerbyttorna och blåmärkena har varit otroligt många. Det ser ut som om att du varken har tagit skada eller lärdom av alla fall, för ännu idag är du våghalsig och får många att dra efter andan där du far fram. Vi har dock vant oss och är inte särskilt oroliga eller hönsiga av oss. Dina första ord var, mamma, pappa, kaka och dricka, helt klart väsentliga att lära sig från början. På hösten när du var ett år och fem månader började du på dagis när jag började jobba igen. Där trivdes du bra redan från början och de stora pojkarna blev snabbt dina idoler.

Wilmer två år var en väldigt pratsam pojke och gosig på alla sätt och vis. När du fyllde två år visste vi redan om att en ny liten baby var på väg till oss och att du skulle bli storebror. Väntan på bebisen blev väldigt lång och vad var det egentligen som vi väntade på som växte inne i mammas mage. Vintern kom, kusinerna kom, julen kom, tomten kom OCH DÅ kom också vår bebis ut! Du var så otroligt stolt och till dig från första gång du träffade henne. När du och pappa kom för att hämta hem oss från BB så berättade du för alla ni mötte på parkeringen och i sjukhuset att ni skulle hämta hem din lillasyster.

Idag är du inte längre någon liten bebis. Du är en treårig pojke som underhåller oss med ditt sätt och din charm varje dag. Du pratar massor och jag har absolut fått en ny viktig samtalskamrat. Du är din syster väldigt kär och känslorna är besvarade. Att få hänga med dig på din resa är en berg- och dalbana med snabba vändningar och jag hoppas att vi får åka många turer tillsammans ännu!

Grattis Wilmer! Kram Mamma

Morning has broken

En ny dag med förändrade väderförhållanden. Igår kväll var det ju så kallt så man bara huttrade av att vara ute, men nu på morgonen lovar det för en dag med sol och värme. Härligt! Bara båda barnen vaknat och fått i sig morgonmål så tror jag det blir en tur till gårdsloppiset i grannbyn. Sen skall vi fixa fram terassmöblerna, åka på vårfest med goda vänner och hålla koll på hockeyn.

Flygardagens fantasi

Hon var iklädd ett par stora vita lurviga vingar. Vart skulle hon flyga undrade den lille pojken som stod vid ändan av fotbollplanen och betraktade henne med uppspärrade ögon. Han hade aldrig sett en människa med vingar förr. Hon var inte ung men inte gammal heller, kanske ungefär som mamma. Han tittade på henne, på hennes vingar och han försökte också få syn på hennes ansikte. Hon gick med ansiktet böjt neråt och vingarna släpade i marken. Vingarna blev smutsiga och bruna av den leriga marken. Hon vände försiktigt upp ansiktet mot himmelen och lät några regndroppar landa. Pojken visste inte om hon grät eller om det var regnet. Nu började hon springa, hon sprang runt och runt. Först sprang hon i små cirklar som bara blev större och större och hon sprang snabbare och snabbare. Hon höll upp vingarna, rörde dem varsamt upp och ner och så sprang hon ännu snabbare. Han som stod där bakom busken i ändan av fotbollsplanen höll nästan andan och tummade godispappret i fickan. Då svängde vinden och blev med en gång hård och piskande. Regnet stod nästan vågrätt och hon fick luft under vingarna och lyfte från marken. Hon steg upp mot skyn. Han stod kvar där nere och hade alldeles nyss sett en ängel.

Kalashockey

Kalashelgen har inletts med att fira 3 x 3-åringar på en samma gång ikväll hemma hos oss! Nu fortsätter vi med firandet fram till söndag som är herr Wilmer Björkbloms födelsedag!

Hockey-vm började på allvar ikväll och de finska lejonen vann på ett väldigt ofinskt vis, det avgörande målet kom när 8 sekunder av matchen återstod. Bara att hoppas att spelet och turen hänger med i ännu två matcher!

Hon som också bor hos oss

Joo, Tilde hänger nog med oss alla dagar, men det är precis det hon gör, hänger med oss! Den äldre är ju nog den som kräver uppmärksamhet, fokus och engagemang mest hela tiden. Med Wilmer i knutarna är det inte många lugna, tysta stunder utan det är fart och fläng med hög volym mest hela tiden och det är väl just det som underhåller lilltjejen också.

Ett stort steg i den lilla världen var när hon igår svängde från rygg till mage helt själv för första gången och nu har hon fattat galoppen. Ännu trivs hon inte så bra i magläge, men när nyfikenheten tar över och mamma strategiskt har placerat ut intressanta färggranna grejer vid sidan om, så då svänger man nog över på magen iallafall.

Idag fick vi ett paket på posten med lite nytt till flera av oss här i huset, men orsaken till beställningen var nog att Tilde behövde få en ny halare som också tål lite vind när hon vill börja vara mera uppe i famnen eller bärselen när man är utomhus. Så här glad blev hon när hon fick prova sin nya halare.

Måste också berätta att hon är så kul när hon skall gå och lägga sig till natten. Först kan hon grina och gny lite medan hon ännu är i famnen och verkar så trött så. Men när man sätter ner henne i hennes säng så smäller hon av ett glädjetjut när hon får syn på sina fiskar och då kan hon ligga där och prata på med dem i säkert en halvtimme innan hon till slut somnar helt av sig själv. Väldigt bekvämt för oss.

God natt, min skatt!



ORKA

Slåss med dammråttor, kalkavlagringar, kaffefläckar och annan självförvållad skit idag. Någon som vet hur man får bort vattenranden i vessabyttan eller någon som klarat sig helt och hållet utan rand?

Lite feelismusik behövs för att överhuvudtaget uthärda.

Att vara mamma

Första morsdagen som mamma till två kom och gick! Vi har haft en bra dag! Jag har blivit firad och momma och fammo har firats. Solen sken, glass slank ner och massor med andra godsaker har inmundigats så nu är nog byxorna flera storlekar för små känns det som.

Att vara mamma är helt klart den svåraste uppgift jag någonsin fått här i livet och samtidigt den som känns så självklar och som jag aldrig skulle vilja vara utan. Ni, mina underbara små, ger mig nya utmaningar varje dag och hinder att tackla. Tack vare er växer jag och lär mig nytt om mig själv hela tiden. Jag vill ert allra bästa och försöker göra det jag tror är rätt, men ibland blir även det fel. Förlåt! Jag vill vara er mamma, er vän och finnas till när än ni behöver mig. Puss på er!

Till alla mammor vill jag säga, ni är alla världens bästa mamma till ditt/dina barn! Mammor emellan så tycker jag att vi inte skall grubbla så mycket på metoder hit och dit, jämföra hur du eller jag eller någon annan gör utan bara använda vårt sunda förnuft. Lär vi känna våra barn och älskar dem så blir det nog bra!

Presenten!





Lite värre än vanligt

Tänkte skriva något om tacksamheten över att vara mamma till våra två barn så här inför morsdag... Men inspirationen försvann någon gång under eftermiddagen när 3-åringens skrik- , gråt-, hugg- och slagattacker hade passerat vad mina nerver tål.

Tacksamheten finns där, men mer än så förmår jag inte att brodera ut det hela nu. Väntar bara på att tystnaden skall lägga sig i sovrummet.

Överraskningarnas man!

Fick en förhandstitt på söndagens överraskning ikväll. Det är svårt att hålla hemligheter när man är liten och stolt över vad man åstadkommit. Ni andra får vänta till söndag!

Sonen har varit med pappa och sökt mer stenar till pågående projektet idag. "Täije stäinan älskar du no, mamm!" utbrast Wilmer när jag kom för att inspektera fynden. Och visst kan man älska stenar, speciellt sådana som släpats hem av far och son!

Resplaner

Sommarens soliga dagar kommer i år också att bjuda på en liten utlandsresa tillsammans med vänner och deras barn. Vi har planerat gemensamt och nu har även jag fått det mesta bokat och beställt. Så nu börjar man ju bara vänta mer och mer. Eftersom vi kommer att ha 5 barn med oss under 6 år så gäller det nog att göra en resa på barnens villkor. Nu bär det ju inte så där väldigt långt inte, men resvägen är ändå rätt lång, åtminstone om man är 3 år och frågar om vi snart är framme varannan minut. Vi skall besöka grannlandet i väster, så det blir alltså att åka med stora båten, bo på hotell men resans höjdpunkt är nog Kolmårdens djurpark!

Visst var Ähtäri skoj förra sommaren också, men Wilmer slutade inte fråga efter girafferna på vägen hem därifrån! :)

Vinterbleka ben, en och annan sten

Har hållit mig hemma på gården i söderläge hela dagen så det har faktiskt känts som att sommaren är nära. Har påbörjat ett stenprojekt som jag inte är helt säker på att blir så lyckat och kanske inte ens färdigt om inte mannen och hans vänliga, arbetsamma själ tar och lägger sina händer i stenhopen. Jag var ute i flera timmar med bara armar, uppkavlade byxor och ingen mössa på huvudet. Vi kunde till och med äta ute på terassen ikväll utan att frysa, idag blev det glödad sik gjord på gasgrill. Blir rätt mycke fisk här i huset just nu eftersom mannen gärna drar ut till sjöss så fort prognosen och trädtopparna lovar svaga vindar. Ganska skönt att få ombyte i kosten efter att under vinter-halvåret ha varvat vakumförpackade köttprodukter i många turer. Nu bär det nog av ut i stenhögen en stund till innan kvällrutinerna skall påbörjas.

Söndagsgöra

Solen sken redan innan vi kommit oss ur sängen så det gjorde att till och med morgonhumöret var gott! Gröten slank ner för alla stora och den lilla drack mjölkflaskan i ett svep efter en 12 timmars natt. Joo, jag vet! Vi har otroliga barn vad det gäller sovandet! :) Lite hastig dammsugning avklarades innan vi tog oss ut i friska luften. Blåsten var kraftig, men det gör mig inget så länge himlen är blå och solen värmer. Wilmer, Tilde och jag tog oss ut på "skattjakt" i dikesrenen, vi sökte allt som glittrar och glimmar och så lite annat skräp också. Bland de mer högt värderade fynden kan nämnas en avbruten radioantenn och ett fint reflex. Med närområdet finkammat på skatter så tog vi oss en titt på en lyftkran som stock för stock plockar ner ett gammalt hus här i byn. Spännande var det. Här hemma har vi pysslat lite på gården och ätit rökt sik som vi fått av fammo och faffa. Alla skattletare/skräpplockare fick ikväll korv och dricka nere vid hamnen så där stannade vi en god stund och lekte, umgicks, åt och drack. Så har vår dag sett ut!

Sentimental

Äter pistagenötter, dricker cider och gråter en skvätt.

Minns, saknar och sörjer de som lämnade oss alldeles för tidigt.
Är tacksam för de stunder och dagar vi fick och allt det fina som är kvar.

Tack för att du finns

Ett lättat hjärtat och klarare i tanken.
En stund av förståelse och vänliga värdefulla ord.
Ett samtal med den som förstår mig allra bäst,
tar mig på allvar och utmanar mitt intellekt.