Lättcharmad?!

Har liksom inte orkat med Robinson på tv4 den här gången. Kollade lite första kvällen men sen har det fått vara otittat. Känns som samma gamla ö, samma gamla tävlingar, samma gamla intriger och dessutom är ju människorna de samma gamla den här gången också. Dessutom har Paolos gormande och domderande aldrig riktigt fallit rätt hos mig.

 

Men men...  kastar man in den första, den bästa, den riktiga Robinson i programmet är jag nog fast igen. Martin Melin, vi hade ju en romans nittonhundranittiosju, visst? Gammal kärlek rostar ju aldrig, så nu är det dags för mig att igen sitta klistrad framför rutan och hänga med dig Martin.

 

 

Playing with fire

 

 

Gamla favoriten Brolle!

Hej hej!

Trevlig helg på er allihopa!

Men allra mest vinkar vi åt Hakan, Oliver, Moster och Marco!

 

 

Bärsele upgrade

Efter att ha sökt kantareller i skogsbackarna och plockat hallon i stickiga snår med Tildetösen i Babybjörnen fram på magen känns det som att vi är i behov av en uppgradering. Både hon och vi skulle ha det bekvämare och mera utsikt om hon skulle få sitta på ryggen nu. Men vad skall vi köpa? Den jag hört och läst mest om är ju nog manducan men finns det andra alternativ som också är bra? Är en sådan där ryggsäckstol bra? Hoppas någon har erfarenhet och vill dela med sig.

 

Bild från april 2012.

 

Dallas

Då någon gång på det ljuva 80-talets andra hälft var tv-serien Dallas veckans höjdpunkt. Inga barnprogram som helst kunde mäta sig med spänningen som fem-, sexåriga jag upplevde tillsammans med J.R, Sue Ellen och Bobbys intriger. Sen kunde jag ju inte förstå så särskilt mycket av pratet och inte kunde jag läsa heller, men en ordentlig dos av vuxenvärlden fick jag. Dallas är nostalgi av stora mått och ikväll är det nypremiär av den klassiska serien. Skall bli så spännande att se hur serien ser ut nu!

Skogens guld

?

Varför har jag inte varit på marknaden i Juthbacka i år och aldrig tidigare heller? Där måste ju helt klart finnas en massa fynd för mig också eftersom nästan varje annan människa kommer hem därifrån med några underbart vackra saker.

Ledsen hem från butiken

Blev aningen chockad och ledsen när jag möttes av beskedet att vår bybutik stänger för sig den sista september. Den har ju alltid funnits där, som en samlingsplats, ett hjärta mitt i byn. Där har man fått tag i lite av varje, vårt eget lilla varuhus. Där har man alltid stött på någon att byta några ord med såväl unga som gamla.

Alltså ännu en av de små bybutikerna som avslutar till förmån för de stora jättekedjorna. Och jag vet att vi är lika medskyldiga som så många andra. Men det är med en klump i magen och sorg i hjärtat som jag får lov att acceptera det som sker.

Klubbmästaren hemma hos oss!

Eftersom vår Wilmer är en kille som alltid tar för sig av allt som livet bjuder så klättrar han naturligtvis högst upp på prispallens nummer ett och tar emot sin belöning efter att ha deltagit i kvällens klubbmästerskap. Han sprang 40 meter, kastade boll och gjorde en förkortad fyrhundring och har inte en aning om vad placeringar, tidtagarur och måttband handlar om. Jag älskar hans spontana iver, naivitet och oräddhet samtidigt som den ger mig "hjärtat i halsgropen"-känslan titt som tätt.

Nu fortsätter min kväll med spänningsroman placerad i värsta snöstormen, 1222 meter över havet.

Som ett vattenhål i öknen

Äntligen är det dags för en av mina självhjälpsgrupper att återuppta verksamheten efter sommarlovet. För denna uttorkade, skvallersugna och till vissa delar griniga småbarnsmamma är det som balsam för själen och som plåster på såren att få komma och träffa er ikväll. Jag lämnar mer än gärna över den gnällande treåringen, kvällsgrötskladdet och nattningsbestyren  till faderskapet ikväll.

Efter några timmar i ert sällskap, med massa prat, skratt och godsaker, skall jag återvända till lugnet som lagt sig och känna mig som en ny människa, med ett leende på läpparna och len och vän stämma.

Dagen då man ångrar att man INTE tog en fylla igår

Hör inte direkt till vanligheterna att jag dricker mig full numera och när det mot förmodan någon gång sker så brukar ju oftast känslan dagen efter vara att jag borde låtit bli de sista alkoholhaltiga intagen på natten m.m. Ni vet säkert vad jag menar. En småbarnsmor får ju inte riktigt ligga still och bakfyllevila på soffan i tyst lugn och ro hela dagen efter direkt.

Men igårkväll borde jag ju ha tömt vinlådan, spätt på med någon sliskig alkoläsk och kanske till och med tvingat ner någon hemblandad drink för idag har varit en ganska så värdelös dag iallafall. Huvudet värkte redan från morgonen, först i tinningarna och bakom ögonen. Sedan efter en Burana och en timmes eftermiddagsvila hade värken flyttat till bakhuvudet och nacken. Jag har varit sur, tvär och mest bara gnällt och gnatat. Nästan värre än en ordentlig bakfylla för då brukar jag alltid veta att jag hade iallafall jäädrans kul igårkväll, så då kan det ju faktiskt vara värt besvären dagen efter.

Nu börjar jag bli mitt normala jag igen så förhoppningsvis är morgondagen en helt ny dag med förbättrade förutsättningar.

Dagens utflykt

Bongade in landningen av Norwegian Air tillsammans med Wilmer på Vasa flygfält. Första gången han fick känna av flygplanets dånande motorer och mäktiga storlek. Spännande! Dessutom fick vi ju också med oss momma och moffa hem igen som en extra bonus.

Happy

Glad över vänskapen som odlats och frodats i mitt hem ikväll. Två av de bästa vänninorna har hälsat på med sina barn och papporna till dem. Två treåringar har härjat glatt, hej vilt. Två gullebebisar har sett på varandra och sett fundersamma ut. Mammorna har pratat på sitt allra bästa för att överrösta barnen. Papporna var de lugnaste och coolaste ikväll.

Förresten

Det händer att jag gör och mannen tänker också, men det är mera sällan.

Wilmer 3 år och 3 månader ritade denna gubbe idag. Man ser ju faktiskt på riktigt att det är en gubbe. Är ju stolt och imponerad som en mor bör vara!

Blommor och bin

I vår familj är det mannen som gör och jag som tänker. Han är så väldigt duktig med händerna, arbetsvillig och effektiv. Han har så mycket av det som jag har så litet av. Jag tänker, analyserar kritiskt, väger för och emot och kan ha väldigt svårt att bestämma mig. Ibland händer det att jag tänker alldeles för länge så han har det gjort innan jag tänkt klart... men oftast har det blivit bra iallafall. Motsatser kompletterar och attraherar visst varandra, i varje fall hos oss.

Nu är alltså muren färdig. Och jag har förståss ingen aning ännu om vad vi skall plantera i denna jätterabatt som jag tydligen tycker att jag, utan något som helst trädgårdsintresse, skall börja sköta om. Har aldrig ägnat trädgårdar, rabatter, perenner eller olika jordmåner några tankar alls tidigare. Har helt enkelt noll koll på detta område. Så nu har jag googlat runt på olika perennsajter och försökt att komma fram till vad jag tycker är vackra blommor och buskar. Men sen är ju frågan hur passar de tillsammans, vilken jord trivs de i och hur mycket skötsel krävs? Ja, jag har ingen aning.

Här kommer en blomkavalkad på vackra blommor i min värld. Färgskalan tycks i varje fall vara klar!

Alla bilder lånade från perenner.se



Sleepy house

När man vaknar en lördagkväll, sisådär kl. 23.20,  på soffan av att mannen snarkar på den andra soffan och inser att man slumrade in innan det ens hunnit tystna ordentligt i barnkamrarna efter att ha väntat och sett framemot någon timme vuxentid på kvällskvisten är besvikelsen rätt stor.

Same girl, new position

Puss på er! Nu sitter jag!

Sånt vi gör idag

Idag är Wilmer på dagis första dagen efter juliuppehållet. Här hemma har jag bakat kanelbullar med bakpulver för första gången och jag tycker att de blev riktigt bra så det blir säkert fler gånger. Går ju mycket snabbare än att hålla på med jäst och flera jäsningsprocedurer.

Ute på gården har också ett nytt projekt börjat ta form. Där är jag dock bara arkitekt och använder mannens muskler för att få det genomfört. Någon gång i framtiden är det meningen att det skall bli blomprakt innanför den här muren som så småningom stiger upp ur marken.