Water for Elephants

Igårkväll räckte både min ork och intresset för filmen till för att jag för första gången under den här ledigheten orkade se en vuxenfilm från början till slut (inklusive reklampauser). "Water for elephants" är ett amerikanskt drama som skildrar och utspelar sig under 1930-talets depression som rådde. Det var cirkusshow, djur, förbjuden kärlek och ett hårt leverne som filmen byggde på. Kan rekommendera den! Ingen 10+:are, men absolut bra att vila ögonen på en kväll som igår.

Öppet hav

Stormvindar, vatten som nästan når över bryggorna och fortsatt grå himmel!

Äntligen lite annan nederbörd

Under någon timme på eftermiddagen kom det ner lite snö. Det hann bli en smutsig snögubbe innan nederbörden återgick till regn.

Sen var det två typer som gärna testade lite tallkvistsperuk också!

Grattis gullgumman!

 

 

Dansar "Gagnam Style" med brorsan!

Stormig jul, igen!

Med kvällens väder som river och sliter i husknutarna och med fönsterutorna täckta med regndroppar är det troligen ännu enklare att flytta mig bakåt två år i historien. Annandag jul för två år sedan när gräset var lika grönt som nu, när havsvatten nivån och stormstyrkan nådde nya höjder, dagen när vi fick vår dotter som imorgon firar sin andra födelsedag. Här är vi redo med nya paket inslagna och servering för de närmsta igen imorgon.

Julens dagar hittills har tillbringats med familj, mycket mat, fina klappar, lek och stoj. Det enda som börjar störa är ju detta eländiga väder. Jag saknar gnistrande, knarrande snö, långa sköna promenader och vindstilla tystnad. 

Fortsatta sköna dagar till er alla!

Fjärde advent

Det är med mycket blandade känslor jag slår mig ner i soffan ikväll. Förväntan och väntan har fyllt huset sedan tidig morgon och att det närmar sig var tydligt när vi fick tända det fjärde ljuset på köksbordet imorse. Den saknade delen av familjen kom från Sverige, vi klädde gran, drack glögg, kramades och glädjen var stor. 

Och där mitt i glädjeyran nås vi av ett chockbesked om ett liv som tagit slut... allt för fort. Livets oberäknelighet och skörhet gör sig igen påmind. Det vänder sig i magen, förstår inte, fattar inte... mina tankar finns ikväll hos den närmsta familjen.

Med dagens händelser och kvällens stund och sång i kyrkan hamnade fokuset och perspektiven på rätt köl igen. Det är i uppskattningen av det lilla som det stora i livet i bor.

Nu har vi jullov

Igår kväll när barnen somnat in inledde jag jullovet med att sortera och slänga bland barnens leksaker. Vi bar ut väskor med "skräp", babygrejer och fick lite bättre ordning i lådorna som lämnade inne. Ännu har ingen märkt eller reagerat över att något skulle ha försvunnit. Idag har vi också försökt ordna till en liten egen "lekhörna" åt Tilde i vårt sovrum, men ännu inte fått till det så som jag vill... 

Bra med jul-ledigt, idag har vi besökt en av mina pigga, pratglada mostrar som jag knappt hunnit se eller prata med på hela hösten. Dessutom blev det glögg och tjejsnack på eftermiddagen och så har håret fått sig en omgång med färgpenseln och nyansen julerött. Och ännu har vi många dagar ledigt framför oss för att hinna med mycket mer umgänge och trevligheter.

Pepparkaksbaket

Baket och baket... mer något som liknade ett mjöl- och degkrig. Och resultatet blev ett ganska litet antal pepparkakor i odefinerbara former och ett kök som såg ut som ett slagfält. Men bakat har vi och visst doftar det rätt härligt i huset nu efteråt.  

Pustar ut

Efter ett antal dagar fyllda med program utan många minuter hemma pustar jag ikväll ut. Mötena innan julhelgen börjar vara avklarade och med en fin luciafest på dagis och gårdagens stämningsfulla julkonsert på lokalen så börjar faktiskt jag också inse att det är inte så värst långt kvar till jul. Ännu har jag några dagar jobb framför mig, men i övrigt får nog fokuset ligga på att varva ner och pyssla lite smått nu. Tillsammans med barnen räknar jag ner dagarna tills kusinerna, syster och Marco kommer och förstås dagarna till "stora julen" som Wilmer kallar det. 

Sen en helt annan liten återberättelse:

Wilmer och Tilde kravlar på i hans säng under täcket medans jag sitter på golvet och viker kläder.

Wilmer: "Tilde, ska vi va uttrar?"

Tilde: "Mmm" 

Wilmer: "Jag e pappautter och tu e mammautter"

Tilde: "Mmm"

Wilmer: "Visst jee skönt att va nära pappautter?"

Tilde: "Mmm"

Så såna lekar hos oss! :)

Vacker vinterdag

 

 

Självständigheten och ledigheten

Med två lediga dagar i bakspegeln och två till ännu framför så känns det rätt bra. Har hunnit umgås med finaste gudsonen Eddi och hans familj, leka i den nyfallna snön med barnen, uppskattat Finlands självständighet och ta del av årets Idol-final. Bra saker! Idag fortsätter vi med talkoarbete inför onsdagens julkonsert i lokalin och så blir det en helkväll med mannen och vänner i Fagerö sen. Där väntar julbord, stå-upp med Tomas Järvheden och troligen lite dans på "säinon" också.

Kom förresten på att det var ifjol den sjätte december som Tilde tog sina första steg på egna ben och innan jul gick hon med full fart... Och hur mycket har inte hänt sedan dess? Snart fyller tösen två år och de här sista veckorna har också talet börjat lossna allt mer.

Och så här ser vi ut nuförtiden!

Årets syskonfotografering.

Fredsuppdraget som adventskalender

Det är inte bara barnen som öppnar luckor här denna morgon, den första december. Jag skall också ge mig själv en utmaning från "Fredsuppdraget" varje dag fram till jul! En liten grej varje dag som som förhoppningsvis skall ge både mig och människor i min närhet lite extra glädje i vardagen.

Idéen är är snart två år gammal men eftersom jag hittade hit först för någon vecka sedan via den kloka,  inspirerande och tänkvärdslevererande Micke Gunnarsson så blir det av först nu för mig. Läs lite mer om både Fredsuppdraget och Micke genom att följa länkarna här ovan, så kanske också du hänger med på denna decemberutmaning för mer fred.

Återupptäcker "Så mycket bättre"

Här sitter jag nästan mitt i natten i skenet av några ljusstakar och andra ljusslingor och gör en Youtube-intervention av årets upplaga av "Så mycket bättre". Jag har inte följt ett enda avsnitt på tv:n hittills och jag anar att programserien börjar vara slut snart. Men hittade ju genast några musikaliska pärlor när jag äntligen lyssnade till årets artister och nya versioner.

Lilla Jul!

Redan någon gång i mitten av veckan fick vi förvarning om vad som skulle komma, men försökte nog bara intala oss själva att det inte skulle bli så allvarligt och långvarigt. Men när båda barnen på torsdagkväll och -natt kräktes om vartannat så var det bara att acceptera faktum. Magsjukan hade drabbat oss. Vi vuxna har dock klarat oss med trötthet, svaghet och oroliga magar. 

Det blev tyvärr att tacka nej till det traditionsenliga lillajulsfirandet med vännerna ikväll. Istället har vi snåssat på här hemma, plockat fram lite pynt, ätit lite skinka och tomtegröt och haft besök av "knäpptysta tomtenissen" och ytterligare någon fler skygg paket-inkastare. 

Nu sover resten av familjen och jag får min efterlängtade andra glögg för säsongen!

Leksaksbristen

Jaa, jag menar att det finns en brist på leksaker, åtminstone sådana leksaker som jag vill köpa. Här hemma har vi nog redan alldeles tillräckligt med grejs mojs som ligger och dräller och blir väldigt lite  använt så inte på så sätt brist. 

Men i och med att julen närmar sig och vi redan har vant våra barn med en stor hög med klappar så tog jag idag en tur genom leksaksavdelningen på ett av de större varuhusen. Men jag blev nu mest besviken på hela hopen med könskodade leksaker hylla upp och ner. Jag vill egentligen inte köpa mörka svarta krigsfigurer med svärd och pistoler i höger och vänster hand åt fyraårige Wilmer och inte har jag någon större lust att köpa de glittriga, skira, rosa, prinsessinspirerade skapelserna åt tvååriga Tilde heller. Och det är ju i princip allt som finns. En lång hylla på ena sidan som svämmar över i rosa, glitter och glamour och den andra hyllsidan överbelamrad med svart, action och hög tuffhetsfaktor, alltså vad f-n? 

Var är de färggranna, fantasieggande och aktivitetshöjande leksakerna ämnade för barn? Alltså utan stämpel på förpackningen som berättar vem som får/skall leka med vad!!!

Gillar musiken, gillar bilderna, gillar känslan

Allt är inte bara glansbildsdagar

Jag hamnade in i en svacka här nu en tid. Såg plötsligt framför mig när jag scrollade ner på den egna bloggen hur den i huvudsak blivit en glansbilderbok. Jag har använt bloggen mycket som ett sätt att minnas det fina och roliga som hänt i vår vardag och genom att skriva ner det eller lägga upp en bild så reflekterar jag över livet och känner en större tacksamhet över allt vackert som finns här mitt i vardagen, men men... 

Livet är så mycket mer än dessa små glimtar av "härlighet" som publicerats här på sistone. Där ibland  ligger jag sömnlös om nätterna och låter orostankarna växa sig till stora skrämmande odjur som gör att jag vrider mig av och an under täcket i timmar. Ändå stiger man upp på morgon och tar tag i dagen, men huvudet känns förbaskat segt och humöret är inte sprittande direkt. 

Arbetsplatsen känns ibland som ett stormande, rivande hav där känslan mer och mer blir "rädda dig själv och överge de andra, medan det ännu finns en möjlighet" och det är en mentalitet som jag egentligen inte alls är beredd att skriva under på.

Flertalet gånger per dag ifrågasätter jag mitt sätta att reagera på barnens känslor och utbrott. Vilket är det rätta sättet? Varför orkar jag inte försöka? Varför kan jag inte behålla lugnet? Men jag är en människa jag också med känslor, underbyggda rädslor och oro, erfarenheter fastetsade i mitt beteende vare sig jag vill ha dem där eller inte... därför agerar jag också på känslor, instinkt och autopilot ibland och klandrar mig själv efteråt för att jag också betedde mig som en liten hysterisk fyraåring själv.

Allra allra mest är dagarna fyllda med det normala småbarnslivet kombinerat med jobbvecka och ytterligare aktiviteter... Jag fixar smörgåsar till höger och vänster, torkar spilld mjölk, snyter snoriga näsor, väntar och väntar på "jag skall bara", klär på vantar som följande sekund ligger slängda på golvet igen, fixar kvällsmat (makaroner och knackkorv med några få undantag), nattar barn som ännu en kväll igen fått härja hejvilt lite för länge... Och så är dom alldeles underbara, deras uttryck, leenden, funderingar, och kärleksyttranden till varandra... Modershjärtat smälter och så var orken där igen att ta sig an en ny dag... En dag fylld med livets alla skiftningar, inte bara glansbildsdagar, jag lovar!

After work

Jag har idag för ovanlighetens skull jobbat en fredag. Vi började med avdelningsmöte som så småningom övergick i födelsedagsfirande och avslutades med ett riktigt trevligt avslut på arbetsveckan tillsammans med ett gäng kollegor. Efter en ganska så kämpig och dyster arbetshöst så var det här något som verkligen gjorde gott. Det betyder så mycket att få umgås med arbetskamraterna ibland utanför jobbets byggnader och under helt andra aktiviteter. Med gott att äta, ett glas vin till och lättsamma samtalsämnen utanför alla mötesprotokoll så skrattade vi och lärde känna varandra lite bättre. Tack för idag!

Ett vattenhål

Hösten och mörkret har en tendens att kännas förfärligt lång och ibland också trist. När man knappt hinner hämta barnen där vid halv fem - fem innan det skymmer så känns det lite så där. Överlag trivs jag med de olika årstiderna och växlingarna men just den här tiden på året är aningen överflödig.

För att lätta upp både mig själv och även resten av familjen innan fadern i huset inleder den mest arbetsintensiva perioden på året så kastade jag ut tanken om en badhotellsövernattning. Även bästa vännen med familj nappade genast på tanken så hux flux bokade vi och stack iväg inåt landet.

Det behövs inte så mycket, men lite miljöombyte, avslappnat sällskap, färdiglagad mat och nöjda lekande barn så känns det som att batterierna är laddade igen. Nu skall vi orka oss igenom några tunga veckor till innan vi får återhämta oss med en ordentlig julledighet.

ZbH

Hamnade mitt i ett mysigt ZbH-party ikväll som bokstavligen nästan bara uppenbarade sig ur mörkret. Med goa gröbbor, kaffe i kopp, goda bullar och hjälpsamma händer så gick vi, efter att vi tillsammans burit bord och stolar och ställt i ordning lokalen igen efter vårt välbesökta loppis, en trappa upp och fick ta del av alla vackra saker som Petra packade upp ur lådor och påsar. Kunde  inte lämna favoriten från katalogen ohandlad utan nu är det bara att invänta de vackra lyktorna då. Skulle lätt ha kunnat kryssa för den gröna flaskan/vasen också, men höll ihop det med finanserna lite grann iallafall.

www.zbh.se

Halloweenparty

Vi blev bjudna till goda vänner på Halloweenparty igårkväll! Regnet, rusket, dimman och mörkret gjorde sitt bästa för att bidra till den lite ruggiga och läskiga stämningen. Nåå, inte var det ju jätteläskigt heller, mest mysigt faktiskt!

 

Fredagkväll

Arbetsveckan nådde sitt slut vid 11-tiden idag och rätt skönt var ju det. Sen tog jag sonen med mig i bilen och vi for in till Vasa en sväng. Vi uträttade lite ärenden, gick på café, handlade lite Halloween krims krams och så fyllde vi på kylskåpet då också förstås. Fredagsmyset med barnen är nu avklarat och jag sitter själv med en skvätt rödvin och idolsällskapet i rutan. Ser fram emot en solig dag imorgon, en kväll med vänner och så börjar ju "Så mycket bättre" igen, måste helt enkelt bli en bra dag imorgon!

Favoriten i Idol!

Rött, brunt och guld

Äntligen fick jag bort sommarens spetsgardiner och pastellfärger ur vardagsrummet och in fick de höstiga, mörkare nyanserna komma istället. Det känns mycket mer som jag iallafall. De smutsigaste fönstren jag sett på länge fick också sig en omgång, men kanske inte direkt enligt alla konstens regler som mor en gång lärt mig. Men renare blev de iallafall!

 

Veckoslutsshoppingen

Älskat loppis har jag gjort länge. Hittat fynd har jag också allt som oftast gjort. Både min egen och barnens garderober består till stor del av kläder inköpta på loppis. Höjdpunkten uppnås ju verkligen när vi har loppis i den egna hembyn. Förra veckan onsdag till söndag spenderade jag många timmar bland borden och klädstängerna i lokalen. Jag njöt av den glada stämningen som rådde bland alla besökarna, jag klämde, kände och tummade på allt möjligt som trängdes på och under borden. För några dagar hade vi ett alldeles eget fullproppat varuhus i Harrström som leverade det mesta man kunde tänka sig. Inte behöver jag åka till Vasa nu på länge när jag fick förnyad garderob här hemma istället, måste ju vara ännu bekvämare än internetshopping de här, jag fick ju faktiskt prova grejerna också innan jag bestämde ifall jag skulle spendera en tvåa, en femma eller något liknande.

 

Att vara förstahandsvalet för en stund

I vår familj är det pappan som är favoritföräldern och förstahandsvalet i flesta fall när barnen har en möjlighet att välja mellan oss båda. Det må då gälla att söka en tröstande famn, en busig lekkamrat eller någon att bara mysa bredvid. Det här gäller nog båda barnen, men alldeles särskilt Tilde vår. Hon har nog tagit sig an sin far med all kvinnlig list och makt en knappa tvååring kan besitta. Och avundsjuk och arg som ett bi blir hon när jag eller storebror söker närkontakt och mys av honom. Eventuellt ett praktexempel på "Oidipuskomplexet" har vi här i huset. 

Jag känner mig inte missbytt på något vis på grund av det här utan har mest sett det som något positivt att de har en fin och nära relation med pappa sin. Men nu i helgen när det bara varit hon och jag så har ju faktiskt jag fått vara hennes förstahandsval, det fanns liksom inget annat att välja på, och det har varit en härlig känsla. Jag har fått ha henne nära mig i sängen och soffan, fått trösta när hon gråtit och paja henne i håret och bli pajad tillbaka, tror att vi har växt i vår relation till varandra dessa dygn.

Hur har ni andra det? Har era barn tydliga favoritföräldrar och tycker ni det isåfall är okej?

Äventyr

Jag skickade just ut man och son genom dörren på ett helgäventyr. De skall åka buss till Åbo, åka färja till Sverige och imorgon skall mannen delta i orienteringstävlingen 25-manna och sen styr de hemåt igen. Med förväntan har de båda packat väskorna och diskuterat hur de skall fredagsmysa på Viking Grace ikväll. Wilmer var lite orolig över att inte jag och Tilde skulle följa med, det hade ju varit roligare om hela familjen varit med tyckte han. Och så försökte han ihärdigt få Tilde att säga att hon skulle sakna honom medan han är borta, men en kram fick han iallafall innan avfärd.

 

Så nu är det tjejerna på tumis här hemma i helgen, får se hur det går när "rödtopporna" skall komma överens utan inblandning av killarna i familjen?

 

 

Hinner inte med hösten

Har en ledig dag idag. Sitter vid köksbordet just nu och tittar ut på den höga höstluften och tallar som svajar i vinden och ur radion ljuder Radio Vegas fredagsförmiddag. Det känns som att timmarna, dagarna och veckorna bara har runnit iväg hittills den här hösten. Någonstans mellan morgonbestyren, jobbet och möteskvällarna har jag skymtat vackra, vackra höstfärger uppe i trädkronorna och andats frisk kylig luft när jag sprungit mellan bilen och annat. 

Men jag saknar höstarna när jag var hemma med barnen på heltid. När vi tog promenader varje dag och följde med naturens och årstidernas skiftning in "real time". 

Svartbygge

Medans modern mest har jobbat och mötats den här veckan så har barnen och fadern tagit hand om varandra och sysselsatt sig på annat sätt. Imorse vid halv åtta tiden när Wilmer kom krypande upp i sängen brevid mig var det första han berättade att de har byggt en träkoja i skogen. Han såg lycklig ut över bygget och förklarade för mig vad de hade använt för att göra golv, väggar och tak. När vi kommit oss upp ur sängen såg jag också det nya svartbygget genom köksfönstret skymtandes mellan träden. Tilde, pappa och Wilmer har gjort en finfin koja i skogskanten med fönster, dörr, matta och möblemang.

Ett lekparksbesök

 

 

 

Även när löven faller föds något nytt

Jihuu, utveckling är så mycket roligare än avveckling! Tillsammans med ett gäng andra positiva och kreativa bybor smed jag igår planer för framtiden. Inne i mitt huvud och bakom mina ögonlock vilar nu en hel hop med bilder, visioner och planer om hur det kunde se ut. Mycket nytt, bevara av de gamla och många användningsmöjligheter håller på att öppna sig. 

Kvällspromenaden

Jag inbillade mig att jag och barnen skulle ta en trevlig höstpromenad i den begynnande kylan, friska vindarna och virvlande gula löven. En promenad blev det, men inte särskilt idyllisk. Den yngre skrek nästan från början till slut. Hon ville inte ha vantar, hon ville inte ha mössa, hon ville inte sitta i kärran, hon ville inte gå själv och inte ville hon att jag skulle bära henne heller. Att ta ett varv runt byn på det här sättet är på inget vis rogivande. Stegen blir rappare, rösten blir gällare och nyporna blir hårdare för varje minut... Tur att den äldre faktiskt går att resonera med lite grann i varje fall och förhoppningsvis kommer vi dit med den lilla, envisa rödhättan också om något år.

Thank god it's friday, or what?

Vaknade till imorse och kände genast av en obehaglig stelhet i nacken och en irriterande molande huvudvärk... Fyy vali, idag var det ju meningen att vi skulle ha en skön fredag hemma tillsammans. Nåjaa tre kaffekoppar senare och huvudvärkstablett så känns det väl nu lite bättre.

Pysslar på lite här hemma nu på förmiddagen för att sen åka och handla inför morgonkvällens trevligheter i båthuset. Skall bli roligt att mysa i höstmörkret nere vid havet tillsammans. Så sjuk tänker jag absolut inte bli, så he så! 

 

En kväll på dagis

Ett lätt duggregn kom där precis vid kvart i sex när vi var på väg till dagis på utekväll för barn och föräldrar. Men det gjorde nu precis ingenting. Med ett förväntansfullt barn som såg fram emot en kväll tillsammans med mamma och pappa på dagis utan lillasyster kändes det ändå absolut som det vi skulle göra ikväll. Med trevliga lekstationer som gjorde att jag fick upp flåset rejält och hembakta semlor till kaffet tillsammans med många andra glada barn och föräldrar blev det en skojig kväll ute på fotbollsplan bakom dagiset, trots regndropparna. Det var helt klart en uppskattad kväll av både Wilmer och oss föräldrar, tack till dagispersonalen!

En ny vecka på kommande

Det fanns stunder senaste vecka när jag tvivlade. Det var som att dagarna och kvällarna inte räckte till och inte jag heller. Vad har jag gett mig in i? Jobbet, kommunalpolitik, familjen? Jaa, hela köret kändes stundvis lite väl utmanande och krävande. När jag inte riktigt hinner slutföra som jag vill, när jag inte förstår varför inte alla tänker som jag och när barnen flippar ut totalt vid hemkomst efter en dag på dagis/momma så kan man lätt börja undra vad man riktigt håller på med.

Men nu har vi iallafall haft en skön helg hemma tillsammans allihop, mycket frisk luft i lungorna och solstrålar i ansiktet. Med lite mer ordning här hemma, lite färdigkokt mat i kylskåpet, ett långt telefonsamtal med syster i själen och utvilade kroppar och knoppar tar vi oss an en ny vecka. Den här veckan innehåller för min del tre arbetsdagar, inga möten, utekväll på dagis och en trevlig fest att se fram emot på lördag. Ser ut att bli en bra vecka det här!

Ruskavandring här hemma

Först och främst tack till Eva som tipsade och inspirerade oss att utforska vandringsleden och Risnästräsket. Solen sken hela dagen igår och efter att vi handlat ägg, potatis och grönsaker på mat- och skördemarknaden i Korsnäs så beslöt vi oss för att åka på utflykt. Efter en halvtimmes bilresa parkerade vi bilen och satte fart in i skogen, stigen var väl upptrampad så även den ännu inte två-åriga tösen kunde bra ta sig fram över stenar och rötter. Visst tog hon skjuts på pappas axlar någon gång ibland också, men mest gick hon nog själv. Det fanns vilobänkar utplacerde längs den ca 1 kilometer långa skogsvandringen fram till träsket och det fanns en och annan bro och spång att balansera på. Sen öppnade det sig mellan träden och vi var framme vid målet, ett blått vatten mitt ute i skogen med fin grillkåta och toalett. Där vandrade vi lite till, eldade brasa, och betraktade naturlivet och åt vår medhavda matsäck. Absolut Lapplandskänsla!