Sova hela natten?

Jag var riktigt trött igårkväll. Vi lade Tilde vid åtta och sen kröp jag ner på soffan under filten och somnade nästan genast. Jag var vaken någon minut under kvällen för att höra lite smått om skidåkarnas hemoglobinvärden i Uppdrag granskning, men sov sen vidare. Vid klockan ett inatt vaknade jag med ansiktet skrynkligt som ett russin och det tog en god stund innan jag fattade att jag fortfarande var kvar i soffan. Jag fick mig förflyttad till sängen men där var det då i sin tur omöjligt att hitta John Blund igen. Tankarna snurrade och varken knoppen eller kroppen hittade ro. Visst har vi fullmåne nu igen?! Vet inte hur länge jag låg och var vaken, men det slutade i varje fall med att jag satte dynan i fotändan och vände på steken så att säga. Det brukar hjälpa mig när jag har svårt att somna, att bryta det vanliga mönstret på något vis. Det hjälpte nog inatt också, så någon timme sömn blev det nog på morgonsidan också.

Alltså hos oss är det jag som skulle behöva lite av Anna Wahlgrens kur "Sova hela natten", för barnen de sover i huvudsak nätterna igenom utan mycket mankemang.

Underbara ljus

 

Frisk luft, sol och lite pang pang

Ingen av oss har någonsin varit på en skidskyttetävling tidigare, förutom framför tv:n då. Så idag passade vi på att besöka Waterloo i Korsnäs för att titta på de tävlingar som pågick. Det var intressant att stå på åskådarplats och följa med hur många träffar det blev för de tävlande och med en grillkorv på de så var alla glada och nöjda.

 

 

När vi kom hem igen hade solen börjat kika fram genom den jämna gråmassan som låg som ett täcke på förmiddagen. Så istället för att gå in och fastna i soffan så gick vi på promenad och tog en sväng ut på isen. Härligt, härligt med sol, takdropp och vår i luften.

 

 

Är bara avlönat jobb viktigt?

Det här är något som gnagt lite i mig de senaste veckorna och väntat på att bli formulerat också utanför mina egna tankar. Nu är det knappast färdigt behandlat i mitt huvud ännu heller, men...

 

På högsta beslutfattarnivå i landet går snacket väldigt mycket ut på att våra arbetskarriärer måste förlängas rejält, arbetsveckorna skall helst vara 40 timmar/vecka och kanske många gånger i verkligheten betydligt mer än de 40 timmarna, eftersom väldigt många av oss har jobb som man inte kan trycka på en knapp för att stänga av inne i huvudet. Sen framgår det också i samhällsdebatten att den tredje sektorn och de frivilliga arbetets roll får en allt viktigare uppgift vad det gäller en del funktioner som kan kopplas till människors välmående. Alltifrån motion, idrott, musik, konst, kultur, socialt och psyksocialt stöd, byautveckling och mycket mer som är ytterst viktigt för att vi skall må bra.

 

Jaa, jag förstår att vi måste få in skattemedel för att kunna uppehålla vår välfärd och kanske också kunna utveckla den ytterligare. Men, problemet som jag ser i det här är att det kommer att bli svårare och svårare att hitta människor som känner att de har tid, ork och vilja att engagera sig i frivilligt arbete inom föreningar?

Morgonen när min säng blev en byggarbetsplats

 

 

 

 

Livat redan från morgonen helt enkelt!

Efter en intensiv, lång dag

Pulkabacken

Helt medvetet släppte jag kälken med ungen på nerför den här backen idag! Prickarna där nere är ungen och kälken. Måste väl också intala er att det gick bra!

 

Sen fick han strävsamt vandra upp för backen igen medan jag drog upp kälken. Någonstans där på toppen står momma och Tilde också. Wilmer åkte ner fyra gånger, två själv, en med mig och en med momma. Tilde kom ner för backen hon också, men hon tultade på egna ben ner och fick åka kälke upp igen.

"Adrianasback"  

 

Loppis in my heart

Efter en paus med loppisbesök på ett par månader så uppstår den där abstinensen igen. Längtan efter att plocka, rota och botanisera bland kläder, böcker och prylar. Glädjen över fynden och den härliga känslan över att man inte behöver plocka fram hundralappar i kassan.

Ikväll tog jag med mig en pratglad god vän i bilen och styrde kosan mot loppiset i Yttermark. Vi hade fått positiva rapporter från lördagens öppning, men visste ju inte om alla fynd nu då skulle vara urplockade. Men vi behövde absolut inte åka hem besvikna. Jag lyckades fylla två väskor med kläder till barnen och även några fynd till mig själv. Wilmer var glad och nöjd över mammas inköp. Tilde som hade gått till sängs har ännu inte fått glädjas åt fynden. Nu är loppisivern både stillad och väckt skulle jag vilja påstå. I mars och april blir det nog säkert ett antal loppisbesök i nejden.

Min hög!

Wilmers hög!

Tildes hög!

Blandad kompott från dagarna som gått

Det har varit lite i och ur den här helgen också, men egentligen är det väl så jag trivs allra bäst. Det är roligt, ger energi och stimulans att umgås, planera, fokusera och förverkliga. I fredags firade vi pappan i huset en dag i efterskott till hans jämna år med blommor, presenter, god mat och tårta. Den ombloggade kladdkakan med vitchokladmousse och hallonmousse gjorde en repris på kaffebordet och den var om möjligt ännu godare den här gången.

 

 

 

Lördagen förde med sig en hel del tänkvärda och insiktsfulla uttalanden av Christoph Treier som föreläste på SÖU:s orkesterparad i Vasa. Han är helt klart en föreläsare av hög klass som säkert kan öppna ögonen på folk och bidra med perspektiv på saker och ting i många olika sammanhang. Åtminstone lyckades han sjuda energi, motivation och nytänkande i oss föreningsfolk.

 

När jag kom mig hem igen så hade herrarna i familjen bestämt sig för att frisera sig med pappans nya klippmaskin. Fadern i huset är jag van att ha kortklippt och snaggad men när sonens gyllene lockar också hamnade på golvet kändes det faktiskt lite sorgligt. Och så blev han ju plötsligt flera år äldre och det är ju inte alls något jag vill skall komma snabbare på än det ändå gör. 

 

 

Den kortklippta sonen har idag varit i söndagsskolan för andra gången. Vi klistrade, ritade, sjöng och lyssnade på dagens berättelse. Jag får ju värsta nostalgitrippen av sångerna och det är ju faktiskt ganska kul. Visst minns ni också, "Min båt är så liten och havet så stort", och "Vem har skapat blommorna, blommorna, blommorna?" ?

 

När de båda småttingarna i huset stänger in sig i Wilmers rum och det är tyst, alltså ingen gallskriker eller gråter, då kan man med säkerhet börja ana att det är något fuffens på gång. Imorse var så fallet. Visst, det är förbaskat skönt när de kommer överens en stund och dessutom håller till i ett rum bakom stängd dörr, men men... man kan inte låta sig luras av lugnet alltför länge. När man öppnar dörren kikar in och frågar vad gör ni, så möts man av att klädskåpet är tömt på sitt innehåll som ligger på golvet i en hög och båda två tittar på en med tindrande ögon och den av dem som har talets förmåga uttrycker entusiastiskt " Det här är en blus- och byxbutik!", då är det ändå lite svårt att bli arg.

 

Sen var det också ett årsmöte på programmet idag och vi fick ihop till en styrelse och planerar vidare för kommande evenemang, verksamheter och utveckling av vår by. Medans jag var på möte så hade övriga familjen annat program. Jag hittade följande rekalmaffisch på soffbordet när jag kom hem och av ommöbleringen i vardagsrummet att dömma så har det säkert varit en hejdundrande föreställning jag missat.

Vårt dagis är bäst!

Tio stora guldstjärnor till vårt dagis och personalen som jobbar där! Ni är bäst! Igår blev föräldrar och syskon bjudna på vändagskaffe vid hämtningen på vårt dagis. Wilmer hade inte ens dagisdag igår men det var väldigt viktigt för honom att vi skulle åka dit iallafall för att han skulle få bjuda på de semlor som de bakat dagen innan. Gott eftermiddagsfika fick vi och en trevlig stund i samvaro med barnen, personalen och andra föräldrar.

 

Dagiset i vår lilla by ligger i den gamla byskolan som drogs in för 2-3 år sedan. Huset är stort, gammalt och charmigt. Lite dragigt på sina ställen precis som gamla hus är, men inget som jag upplevt som något problem. I det samma huset gick jag mina sex första skolår också och därför är det ju extra roligt att också mina barn får vara där om dagarna. Dagiset med sina ca 12-15 barn har i dagsläget inte alla utrymmen i användning, men utvidgningsmöjligheter finns när barngruppen blir större. Det är knappats alla dagisar i nejden som har en fullstor gymnastiksal, slöjdsal och flera stora rum att inreda och utrusta enligt behov. På baksidan av huset finns också en fotbollsplan att springa och leka på och gungor, sandlåda, rutschkana m.m. Huset och gårdsplanen är toppen!
 

Bild hämtad från www.korsnas.fi



Men de som gör vårt dagis till ett tryggt, varmt och glädjefyllt ställe att föra barnen till, är personalen. Det är de som tar emot, välkomnar, tar i famn, tröstar, hittar på aktiviteter och lyssnar till barnen som gör att jag utan oro kan lämna Wilmer i dagvård. Jag vet att också den dag Tilde börjar på dagis så kommer det att gå bra, för personalen gör alltid sitt bästa för att få alla barn att trivas.

 

Ni som jobbar på dagis lyckas skapa varierande aktiviteter för barnen att se framemot. Bara den här veckan har det varit vändagspyssel, fastlagskul med grillkorv, semlebak och vändagskaffe för föräldrarna och Wilmer har entusiastiskt pratat och berättat om allt. Ett annat stort plus på vårt dagis är ju att där finns en alldeles egen kokerska. Det ger barnen varm, hemgjord mat och insyn i hur själva matlagningen går till.

 

Vi gillar Harrström dagis!

Glad vändag!

 

Kramar till alla våra vänner och bekanta på vändagen!

Soffhörnet nästa

Barnen sover efter en heldag i mommas och moffas händer. Mannen ligger på bastulaven efter att ha avverkat 52 kilometer på skidor. Jag sitter här efter att ha duschat av mig stekoset som uppstår när man steker cirka 100 våfflor på raken. Vet inte riktigt vem av oss som är mest utmattade just nu.

 

Soppdagen i vår lilla by hade uppemot 130 hungriga besökare som mumsade god köttsoppa och en och annan våffla också. Det är faktiskt roligt att ordna evenemang i byn när folket dyker upp, jag vet att byns yngsta var där och även flera av de allra äldsta.

Grattis på 1-årsdagen bloggen!

Jag höll nästan helt på att missa att det idag är på pricken ett år sedan jag skrev mitt första blogginlägg. Ett helt år har passerat och jag har producerat 226 inlägg, både kortare och längre sådana. En sak som jag är säker på, är i varje fall att knappast en enda av dessa texter skulle ha blivit skrivna om jag inte haft det här forumet att skriva dem i. Det är helt enkelt mer lockande att dokumentera vardagen, reflektera över världen och skriva ner känslor här än i en stängd undangömd dagbok. Jag vet inte riktigt varför, men det måste ju ha att göra med att jag här vet att det finns några läsare och att jag också får en del respons och feedback på mina skriverier. Så tack så jättemycket till er läsare och ni som tar er tid att kommentera ibland.

 

När jag bläddrar tillbaka bland det som blivit skrivet så ser jag bland annat vad som jagat upp mig under året och väckt debattören till liv, men framförallt så kan jag bläddra bakåt och se vad som varit bra, roligt och som jag uppskattat under året som gått.

 

Fortsättning följer!

Värkmedicin dag och natt

Nu är det en och en halv vecka sedan jag opererade ut två visdomständer. Själva operationen och typ de första dagarna efteråt gick bra. Jag vet inte, men jag antog väl att det skulle kännas några dagar efteråt. Men när jag fortfarande får käka burana 3-4 ggr i dygnet för att det inte skall göra ont hela tiden och även fast jag tar värkmedicinen så ömmar och irriterar det. Så nu börjar jag bli rätt trött och sur på eländet. Var till tandläkaren igår för att de skulle titta på det... men inget särskilt upptäcktes förrutom att jag fick en pencillinkur och uppmaning att fortsätta med värkmedicinen.

En av veckans arbetsmiljöer

Eftersom ett stort antal av veckans arbetstimmar har spenderats i bil och buss så var det ju extra trevligt och roligt för en sådan som jag att jag fick jobba i gammal herrgårdsmiljö en av dagarna. Jag är väldigt förtjust i gamla saker och miljöer som andas historia och generationer. Allra mest föll jag för de snart 200 år gamla, nötta golvplankorna som låg på golvet och var så vackra och genuina som golvplankor bara kan bli.

 

 

 

 Gissa var?

Veckan framför

Med en fullspäckad vecka framför mig så känns väl söndagskvällen lite så där. Det blir en vecka med fyra dagar jobb istället för tre och så går helgen i talkoarbetets tecken. Imorgon jobb i Vasa till framemot kvällen, på tisdag siktar jag mot Nykarleby och onsdag och torsdag Tammerfors. Fredag, lördag och söndag föreberedelser inför, och soppdag.

 

Hinner inte vara med barnen så mycket som jag vill den här veckan. Hinner knappast med så mycket annat eget heller. Nåjaa, jag biter ihop och betar av en dag i taget så kommer ju också den här veckan att försvinna i ett svisch precis som de flesta andra. Jag hoppas på en vecka med bra bilföre och god mat.

Dagens rätt

 

1 påse trattkantareller

1 broccolihuvud

200gr rökt skinka

4-5 dl pastaskruvar

1 burk creme fraiche

1 burk matlagningsgrädde

lite chilisås

peppar

riven ost

 

Koka broccolibuketterna 3-4 minuter. Koka pastan nästan färdig. Stek svampen och skinkan lätt. Blanda allt i en ugnsform. Häll på en blandning av creme fraiche och matlagningsgrädde smaksatt med chilisås och peppar. Strö över riven ost. Gratinera i ugnen 15-20 minuter 225 gr.

 

Gott blev dett! Tack A-C för svampen!



Fina lediga fredag

 

Solen har hittat oss igen och temperaturen var behaglig!

 

 

Lite skidåkning.

 

Och en ny blomma på köksbordet.