onsdag 30 december 2015

Julrapport

Juldagarna, två födelsedagar och mellandagarna börjar nu vara avverkade. Vi har umgåtts med familj och släkt.  Kvällarna har blivit sena och sovmorgnarna flera. Allra bäst har det varit att få de här dagarna med syster och hennes familj. För mig finns det nog inget vackrare här i världen än när jag ser er (mina två med dina två) tillsammans och hur ni växer och stärker era band till varandra. Ögonen hos fyraåringen har tindrat och varit som klistrade vid grabbarna. Underhållningen och sällskapet ni bjuder på är i särklass bäst. Igår åkte 3/4 delar iväg igen och det känns alltid vemodigt med dessa avsked.

Julen firades i övrigt högst traditionsenligt hos oss. Julgran, julmat, jultomte, klappar, glögg och pepparkakor och allt annat som hör julen till i vår familj. Några ordentliga promenader har det också hunnits med i det inte alltför juliga vädret. Men nu har vi iallafall haft minusgrader i någon dag så att rimfrosten fått ligga kvar och göra silverstänk i gröngräset.

Lilltösen fyllde fyra på annandagen och pappa min betydligt mer dagen därpå så sånt har vi också firat på diverse vis. Hittills har det mest varit fullt upp, men det har ju varit roliga saker och nära och kära vi tillbringat tiden med. Nu följer ännu några dagar ledighet för mig och ett nytt år som ska firas in i sällskap av vänner, inte illa helt enkelt.



söndag 20 december 2015

Julhälsning

Min och familjens julhälsning till er! Vi har inte sänt några julkort i år så jag tar istället och skriver några rader här. 

Stunder av frid och ro, kärlek, hopp och tro.
Stunder av delad glädje med andra,
och tid för eftertanke för att kunna landa.
Låt julen bli din så som du vill ha den,
skaka av dig förväntningarna och kraven.
Det här är vad vi önskar att du får
när julen knackar på i år.

Fridfull julhelg från oss!
Sofia, Michael, Wilmer och Tilde


fredag 18 december 2015

Det lackar mot jul

Uppkrupen i soffhörnet under filten med några tända ljus och ett zappande mellan Nobels fredspriskonsert och  Svenska hjältar galan drabbas jag av en varm positiv känsla. Medmänskligheten och tron på fred och godhet finns där och genererar julstämning i någon form för mig.

Idag fick fem kvinnor inklusive mig skatta och skratta oss lite lyckligare tillsammans igen när vi träffades afterwork över glöggen. Sakta men säkert får tankarna på arbetet ge vika och jag låter något annat fylla mina dagar för en tid. 

Ännu ska jag jobba någon dag i början av nästa vecka och visst har jag en hel del att fixa med ännu innan julafton, men... Mycket har jag valt bort, prioriterat om och försökt lätta på mina av mig själv uppställda krav... Jul kommer det att bli iallafall, med lite mindre städat och pyntat hus, med lite färre julklappar och med ett inte lika stort överflöd i matväg. Men kanske med lite mer lugn i sinnet och närvaro i stunden. Jag kämpar för det!

torsdag 10 december 2015

Du

Med målade naglar, Star Wars på tröjan och mitt stora guldglittrande halsband runt halsen fann jag dig idag, min förstfödda, när jag hämtade på eftis. Du var vackrare än någonsin och mitt hjärta krampade för en stund. Du var du, ända ut i tånaglarna och hårtopparna och det är så jag hoppas du alltid kommer att vara. Låt varken mina eller andras krav och förväntningar, på hur du ska se ut, med vem och vad du ska leka med eller vad du ska bli, bestämma över dig. Det som har varit före dig är och förblir historia, DU är framtiden. Dina redan storslagna tankar, planer och drömmar om livet, är och kan bli din verklighet. Fortsätt säg ifrån, protestera och ifrågasätta som du gör just nu, låt mig och andra med mig slita vårt hår för att argumentera med dig. Jag har sagt det förut och säger det igen, du är mitt livs utmaning men ack vilken underbar sådan. Älskar dig.

måndag 7 december 2015

Tideräkningen

Dagar kommer och går, kvällar och nätter likaså. Någonstans tappade jag räkningen, men nu är jag på banan igen tack vare barnens adventskalendrar. November och december är ju inte direkt mina favoritmånader på året inte. Mörkret, vätan, grådaskigheten gör ju sitt för att dra ner en och dessutom är jag inte alls så bra på att hantera prestationskraven och förväntningarna inför stundande högtid. Julen är helt klart bäst när juldagen nalkas och den värsta hysterin är över tycker jag. 

Ljuspunkter på sistone har iallafall varit lillajul fest med vänner hela natten lång, härliga kollegor att umgås med till både vardags och fest och den yttepytte lilla julstämning som kryper på tack vare julmusiken och mysbelysningar både här och där. 

tisdag 24 november 2015

Stjärnfönster



Ikväll är snön nästan redan borta och november är sig likt igen. Jag kände att det är lika bra att ösa på för fullt inför helgens stundande Lilla juls firande. Om det är någon gång vi är i behov lite extra mysbelysning både inne och ute så är det nu. Och så en vacker låt på det också som jag även delat förrut.

Norska Hekla Stålstrenga med Har du fyr?

lördag 21 november 2015

Julöppning idag!

Den första snön var här imorse och genast var både naturen och sinnet ljusare och lättare. Efter att vi lekt av oss en del iver över den nyfallna snön begav vi oss med vänner mot Närpes och julöppningen där. Barnen träffade tomten, dekorerade pepparkakor och fick varsin härligt julig stor slickepinne. Själv köpte jag min fina dörrkrans som hamnade upp på dörren genast vi kom hem. Snön hade mer eller mindre vräkt ner här hemma medans vi var borta så väl hemma blev det full fart med snölekar igen. En fin och bra dag som gett lite försmak av vad som är på gång vad det gäller vinter och juletid!










lördag 14 november 2015

En dag till i historien...

Jag har knappt satt näsan utanför vårt hems väggar idag. Vårt trygga, fina hem i lilla Harrström där jag sedan en allra första början alltid känt mig trygg. Jag vaknade precis som alla andra till den chockartade rapporteringen från Paris och nattens händelser. Tyst och stillsamt följde jag nyheterna via webben och radion. Jag drack kaffe och kokade gröt, såg på mina barn och förstod i och med det ännu mindre. Jag plockade och nåssade med alldeles banala ting till ljudet av korrespondenter som rapporterade, terrorismexperter som analyserade, politiker och världsledare som fördömde. Jag vandrade av och an och försökte ta in fakta, analyser och helheten. Min hjärna vill förstå. Jag vill veta orsaker som ligger bakom, vill kunna se lösningar framöver och ta till åtgärder genast. Vad kan jag göra? 

Jaa, händelserna i Paris är grymma och totalt oförsvarbara. Men i samma stund som vi ställer oss på barrikaderna för fransmännen och agerar så visar vi även att det är först när det händer något här i västvärlden, nära oss som många av oss egentligen bryr sig. Det här är ingen enskild isolerad händelse utan ett symtom av något som pågått länge och som världen inte klarat av att ta tag i. Vi har nu elakartade metastaser som dyker upp här och var medan huvudsvulsten fått växa till sig länge med full kraft. Huvudsvulsten som så många flyr ifrån för att hitta mer trygga hem för sig och sina barn.

Jag ser på de två små oskyldiga mina här i världen igen och tänker att det bästa jag kan göra är att älska er villkorslöst, förmedla varje människas lika värde och försöka visa via mina handlingar och ord att världen är och kan vara en kärleksfull och underbar plats att leva på. Men just idag var jag mest tyst och fundersam med en klump i bröstet. Och precis som Linn lät jag barnen idag leka och vara med kompisar totalt ovetandes om vad som hänt.

fredag 13 november 2015

Flashback till studietiden

På onsdagskvällen fick jag möjlighet att göra en snabb resa tur och retur tillbaka i tiden ett antal år. Studentföreningen Politivas vid Åbo Akademi i Vasa ordnade en kväll som kallades "Att jobba som pol.mag." där man hade bjudit in några gamla statsvetare plus mig då som socialpolitiker. Vi fick berätta om oss själva, vår studietid och vår väg i arbetslivet. Sen fick dagens studeranden ställa frågor och vi diskuterade och samtalade över en kopp kaffe. Det var verkligt roligt och även nyttigt för mig själv att lite gräva i minnet kring varför jag gjorde de val jag gjorde, varifrån jag fick mina erfarenheter, vilka faktorer som påverkat mig och min plats i arbetslivet och så vidare. 

Efter en stund bland "ungdomarna" kunde jag bra känna igen mig själv i dem och deras farhågor från min egen studietid. Den där känslan av att man inte riktigt kan något, är totalt osäker på vilka jobb man som pol.mag. ska eller kan söka, vad förväntas av en i arbetslivet och tvivlen på ens egen förmåga. Ganska långt var det precis så det kändes under studietiden. 

Men jag har ju haft jobb sen den dag jag utexaminerades och dessutom ett otroligt intressant, varierande, mångsidigt och roligt arbete. Hur blev det egentligen så sen... Jo, jag tror att mina två perioder av arbetspraktik som även ledde till fortsatt jobb under studietiden, mitt val av ämne för gradun, mitt engagemang, den breda helhetssyn som studierna ändå gav, de sociala kontakterna och slumpen med dess sammanträffanden har gjort att jag hamnat där jag är idag. Och skulle jag idag välja om min studiebana så känns ju nog fortfarande socialpolitiken och utvecklingspsykologin som min grej.

Jag önskar alla ni som nu studerar lycka till! Njut av studietiden, passa på att ta jobb under studietiden om möjlighet ges, umgås med olika människor och om du redan hittat det du brinner för och vill engagera dig i så satsa på det och försök hitta möjligheter att få in en fot på det arbetsområdet  du vill. Det kan vara via praktikperioder, korta inhopp jobb, frivilligt arbete m.m.


måndag 26 oktober 2015

Rädsla

Tänkte skriva ner några rader om senaste veckans händelser i Sverige... bränder, attack och död. Men jag får inte ordning på mina tankar... Kan inte formulera mig vettigt, för det här är inte klokt. Jag har blivit rädd jag med. Rädd för okunskapen och hatet som andra rädda människor agerar i. Rädd för att rapportering och debatt bara väcker mer hat i fler. Rädd för att... Rädd för att även jag skräms till tystnad... Rädd, men... 

lördag 24 oktober 2015

Från pärm till pärm


Råkade stöta på en del rekommendationer för den här boken för någon dag sedan, så senast när jag var inne på biblioteket passade jag på att kika i hyllan för ungdomslitteratur och där stod den och väntade på mig. Eftersom det var under mina egna år som tonåring som jag upptäckte fascinationen för böcker kändes det lite nostalgiskt på ett vis att läsa just den här. Från pärm till pärm innehållandes  ungdomlig kärlek, dödlig sjukdom och livets mening kändes det som mina egna tonår med vackert omslag. Några frustande skratt, lite pirr i maggropen och några stilla vandrande tårar åstadkom den under gårkvällens och morgonens sträckläsning.

onsdag 21 oktober 2015

Höstväder



I många dagar har vi nu fått ha det finaste oktoberväder man kan önska sig. Hög krispig luft med sol som värmt fram på dagen. Under de lediga dagarna i helgen passade iallafall jag och barnen på att suga i oss av frisk luft och D-vitamin inför sämre tider. Och igår och svängde det, hösten var här igen men i helt annan form. Dis, dugg, blåst, grått, fukt och obehaglig kyla som kryper in under kläderna och gör att jag bara huttrar.


söndag 18 oktober 2015

Loppisglädje och drömmar som blir verklighet




Jaa, vi hade ju loppis i byn förra helgen och för mig är ju det halvt jämförbart med himmelriket. Jag älskar loppis och fynden som bara finns där så nu har jag och ungarna påfyllda garderober ännu en gång för en femtiolapp, bildbevis 1-3.
Men förutom själva loppisgrejen blir jag ju glad i själen när byn fylls med liv och rörelse. Sällan har man i Harrström beskådat denna strida ström med bilar och människor som kommer både längre bort ifrån som från närområdet. Glädjen över fina fynd, lyckad försäljning, ansikten som lyser upp vid mötet av vänner och bekanta, sorlet och stämningen som finns just där och då gör mig lycklig. Korvförsäljningen skötte byns ungdomar med bravur och aktivitetsparken bjöd många av våra besökare på en stund av rörelse för dem med spring i benen. Häftigt att se hur något som kan verka som en dröm i början faktiskt kan förverkligas och gå i uppfyllelse. 


lördag 17 oktober 2015

Jag och min Niklas Strömstedt

Jag har ikväll tittat på säsongspremiären av "Så mycket bättre" som säkert många av er andra också. Jag gillar fortfarande konceptet med att kända artister gör varandras låtar, snick-snackar om lite av varje samtidigt som de berömmer och lovordar varandra och musiken fullt ut. Trevlig lördagsunderhållning helt enkelt. Ikväll var det kanske inte någon tolkning som riktigt "knocked me off my feet", men med Niklas låtar blir det ju ändå bra.
Jag och min Niklas då, jaa vad ska man säga? Inget långvarigt kärlekförhållande har vi haft, men ett intensivt sådant. Jag har minnen, bilder och intryck som för resten av livet kommer att väckas och förknippas med Niklas Strömstedt. Han gjorde mig sällskap på en resa för ca 20 år sedan, på den tiden när det handlade om kassettband, freestyle och batterier. Jag och mina föräldrar reste till Turkiet för att besöka syster med familj, jag var en tonåring som gärna satt försjunken med en bok och musik i öronen. Jag minns inte att jag hade med några andra kassetter så under timslånga bussutflykter tvärs och kors över den turkiska landsbygden var det Niklas som sjöng för mig. Ni kan gissa att det 60 minuters bandet nöttes, svängdes rätt rejält många gånger. Jag kan ännu förnimma dofter, bilder av byggnader, människor och djur som jag registrerade genom bussfönstret på de krokiga vägarna när jag idag får höra Niklas stämma från radion eller tv:n. Sen måste jag erkänna att jag efter den resan inte lyssnat på Strömstedt direkt frivilligt igen, jag fick min dos där och då våren 1997. Så det var min Niklas Strömstedt det!

Klädgalleria i Harrström!

Läs mer gör ni bäst här hos Petra, som är min "partner in crime" i mångt och mycket! Hjärtligt välkomna, vi ses fredag 30 oktober!

torsdag 15 oktober 2015

Höstlovsdag med stora killar!

Vännen hörde av sig och hade fina planer på G och ville gärna dela dem med oss! Och jag är ju verkligen inte den som tackar nej till sällskap och lite skojigt program. Dagen bestod av HopLop och  shopping i Rewell Center med två sexåriga killar och mödrar. Med småsyskonen på dagis fick killarna mer uppmärksamhet, mammorna mer egen tid för snacket och syskonbråket slapp vi ju helt och hållet. En riktigt bra höstlovsdag!

lördag 26 september 2015

Geocachingens skatter

Förutom att vi lyckades hitta fyra nya gömmor under fredagkvällens och lördagsförmiddagens skattjakt så bjöd även naturen på vackra, roingivande platser och vyer!




Sucka mitt hjärta, men brist inte

Jag har under de senaste veckorna följt utvecklingen i Finland, Europa och världen och någonstans är något mycket fel. Kanske det är att överdriva, men min känsla är att det som nu håller på och sker är något i klass med ett tredje världskrig. Ett världskrig med en annan typ av krigsföring än för 70 år sedan, men dock med metoder som gör att vi i dagsläget har 60 miljoner människor på flykt från sina hemländer. På flykt från landet, miljön, landskapet, språket, kulturen där de föddes och växte upp. På flykt och tvungna att lämna släkt, vänner, familj och älskade kvar. På flykt för att finna trygghet någon annanstans, en plats att sova på, mat som mättar och kanske, kanske en bättre framtid med andra möjligheter eller på flykt för att möta döden på vägen. Det är med största säkerhet inget lätt beslut att ge sig av. Mod, viljestyrka, beslutsamhet, tro och hopp är vad dessa människor har gemensamt och agerar utifrån. Och med dessa egenskaper har de också så mycket av det vad detta Finland behöver mer av just idag. Mod, viljestyrka, beslutsamhet, tro och hopp.

Samhälls- och debattklimatet oroar, de sociala medierna och nätet gör att inget lämnar osagt längre. Även de mest förvirrade får utrymme att uttrycka sig och snabbt finns det en hel drös med anhängare som utan större eftertanke trycker på gilla-knappen. Sen är vi andra lika snabbt där och högljutt fördömer, pekar med hela handen och använder ord och retorik som inte är riktigt helt okej heller alla gånger. Och så har vi ytterligare en gång skapat ett "vi och dom"-tankemönster. Polariseringen som gör att allt plötsligt bara definieras i svart/vitt skrämmer mig. För det finns ju egentligen bara mängder med nyanser av grått. 

Det är med stor sorgsenhet och en klump i bröstet jag tar del av de händelser som medierna har rapporterat om från Finland de senaste veckorna och dagarna. Det här inte det Finland och de finländare jag känner. Men jag kan inte heller fortsätta att inte se. Jag måste kämpa för att se, jag måste diskutera, jag måste möta, jag måste våga när jag anar rasismens fördolda våldnad där mitt i min egen vardag bland de människor som jag umgås med. För det är inte bara dessa självutnämnda patrioter som bygger människomurar vid Finlands gräns, det är inte bara dessa förvirrade typer som kastar sten och skjuter raketer på bussen fylld med barnfamiljer.

Sucka mitt hjärta, men brist inte. Jag ser även en en otrolig medmänsklighet i närsamhället och viljan att hjälpa finns. Frivillig organisationer och församlingar står med dörrarna öppna och hjälper, stöder, finns till. Vänner och bekanta tar egna initiativ till hjälpinsatser. Det ena föder det andra. Med mod, viljestyrka, beslutsamhet, tro, hopp och kärlek kan vi tillsammans göra bättre.

måndag 14 september 2015

Vad jag gjort en måndag?

Vaknade strax bak på sex av att sonen kom och kröp ner bredvid mig. Sen låg vi och slumrade och bytte några ord fram till sju. Steg upp och gjorde mig i ordning, körde riktig höstoutfit idag (jeans, läderjacka och halsduk). Kom till jobbet strax efter åtta, träffade några av våra studerande och handledde dem i sökandet av praktikplats. Resten av dagen har jag förberett inför en ny utbildning för kontakttolkar som vi drar igång på onsdag. Jag har suttit vid datorn och skrivit program, uppgifter m.m. Drack också rätt många koppar kaffe idag. Bara en av mina tre rumskollegor var på plats så det var en ovanligt lugn dag i vårt arbetsrum. Hemma igen kl.17 efter att ha hämtat tösen som varit med farmor idag. Vi hade färska sikfiléer i kylskåpet som faffa fiskat så det blev stekt sik, potatis och gräddfilssås till middag. Iväg igen kvart över sex på höstens första fullmäktigemöte, mycke diskussion blev det där om det ena och det andra. Kom hem och nattade ett av de två och sen blev det soffan och tv:n en timme. Nu ligger jag i sängen och skriver dagsrapporten. Det var min måndag det!

fredag 4 september 2015

Som en bro över mörka vatten

Fredagmorgon och jag har ledig dag. Jag har slumrat in och ur sömnen sen kl. 6.00 imorse, haft besök av båda barnen under mitt täcke och fått smeka deras varma kroppar och rufsiga hår. Kaffet smakar och radion står på, den sprider musik, information om helgens händelser i bygden samtidigt som nyheterna tränger sin in i vårt varma, lugna fredagsmys. Nyheterna från omvärlden denna fredagsmorgon, samma fredagsmorgon världen över. Miljoner och åter miljoner av människor på flykt, män, kvinnor och barn. Pappor, mammor som gör det yttersta för att rädda sina barn undan krig, svält och miserabelt elände med en förhoppning om en bättre framtid för sina barn. 

Mitt hjärta knyter sig och mitt samvete skaver. Jag är så otillräcklig i det stora. 




tisdag 1 september 2015

Villaavslutningshelg

 
Med fokus på maten, barnen och vackert väder ännu en helg i augusti!

söndag 16 augusti 2015

Spännande högtryck

En spännande augustivecka har nått söndagkväll. Jag började jobba den här veckan, Tilde återgick till dagis och de rutinerna, men mest spännande har det nog varit för vår förskolepojke. Han inledde en alldeles ny tid i sitt liv i tisdags med att börja åka buss till förskolan och den skola som han förhoppningsvis kommer att spendera de kommande sju skolåren i. Det var ny byggnad, nya människor, nya rutiner och ett större ansvar som följde med förskolestarten för sexåringen. Både mor och son har nog känt spänning och en viss ängslan över allt det nya, men även förväntan och glädje inför allt det nya. Med första veckan i hamn så tror vi på att det är ett bra år vi har framför oss.


Sen dök ju sommarvärmen också upp så här lämpligt inför skolstarten också, så nog jämnar det ut sig i år också. Solen har smekt oss och temperaturen nådde sommarens rekordhöjder. Dagarna varma och fina, nätterna dock kalla och daggfyllda. Vi stack ut till villan på fredag när förskolepojken var hemma och sysslorna utförda.

 
Det blev en toppen helg i augusti. Sol och bad, fiskelycka, kantarellgömmor att hamstra och mycket annat skoj! Kompisar som dyker upp och tillsammans blir lördagen en fest med okomplicerade delikatesser i matväg och några flaskor vin. Laddad inför en ny vecka och högtrycket ser ju ut att hålla i sig ännu så det blir säkert några dopp och båtutflykter ännu innan vi behöver skriva rapport över sommaren 2015.

måndag 3 augusti 2015

Roadtrip rapport

I onsdags for vi på en liten roadtrip med kompisarna så som sommartraditionen bjuder. Björneborg med omnejd blev vår gemensamma upplevelse denna gång. Som vi konstaterat många gånger förr är det inte de stora, påkostade och långväga resorna som tilltalar barnen mest. För dem är det en ny lekpark, en annorlunda strand och de gemensamma stunderna med vännerna som ger resan/utflykten innehåll och mening. För oss vuxna är glada barn, god mat och tiden tillsammans det allra viktigaste. Här kommer bilder från roadtrip à la 2015.









måndag 27 juli 2015

Tre dygn med mera väder

Joo, så kan man uttrycka sig gällande de senaste tre dygnen som vi tillbringat på ön ute i havet dit inga vägar når, ingen ström och inget rinnande vatten sträcker sig. Mina barndomssomrar var där och minnena är många. Och när mycket har hänt på 30 år så där övrigt i världen och runt omkring mig så där ute har inte särskilt mycket förändrats. Visst har det kommit lite ny färg på någon vägg, skaffats någon ny kaffekopp och kanske något träd har gett vika för vinden, men det mesta är precis som förr. Doften i huset är den samma, den där filten som sticker lite för mycket är den samma, sängarna som jag sov bredvid min bror i sover nu mina barn bredvid varandra i, spelkorten kommer fram varje kväll som förr, vedkorgen töms och brasan sprakar i spisen, smultronen kommer igen år efter år på samma ställe som också kantarellen. Huset som står på urberget har ett rätt utsatt läge för väder och vind och därav är känslan av att vara mitt i naturen och utlämnad till vädrets makt stark när man befinner sig där.
 

Under vår vistelse från fredag till idag måndag, hann vi uppleva allt vad den finska sommaren har att bjuda i komprimerad form. Allt från en riktigt skön, solig sommardag när vi passade på att göra en utflykt till "norr på öijen" som bjuder på en långgrund sandbotten där barnen trivs som fiskar i vattnet och en annan dag som bestod av regn och blåst från morgon till kväll, stunderna av uppehåll var verkligen inte många. Havsvattnet steg rejält under gårdagskvällen och på en liten stund hade vi vatten som nådde upp på stigen.
 



Förr utom att beskåda och betrakta vädrets skiftningar har vi badat vid bryggan, fiskat abborre på näten och spelat sällskapsspel och så "Spad-Maj" förståss. Även ett par böcker har vi plöjt i, för Wilmer började jag läsa Malin Klingenbergs "Irene och sedelsugen", det verkar vara en deckare i Wilmers smak. Vi har följt vår svanfamilj som i år bara fick en unge och dessutom kläcktes han väldigt sent, så nu är vi lite oroliga över hur han ska klara sig. De är så vackra och intressanta att följa dessa svanpar som kommer igen år efter år. Sent igår kväll landade också två tranor närmare än de brukar så vi fick passa på och kika in dem lite närmare, stora, ståtliga fåglar.
 
 
Hemåt mot civilisationen igen idag.