torsdag 29 december 2016

Fast i skam


Inte så farligt som rubriken låter. Jag hade en tid funderat på att börja kolla den populära norska ungdomsserien Skam, men inte riktigt kommit mig för. Här i julhelgen rådfrågade jag den yngre generationen om jag borde och joo visst, enligt 20-åringen så var säsong 1 och 2 absolut sevärda. Så nu när man kan ha långa, sena kvällar för sig själv så började jag titta och joo, det är bra! Det är en serie om ungdomsrelationer, och relationer är ju alltid intressanta och även rätt komplicerade och kanske alldeles särskilt i ungdomsåren. Serien låter mig uppleva lite av ungdomens känslovirrvarr igen. Härligt och omvälvande. Tårar som bränner bakom ögonlocken, känslohugg i maggropen, skämskuddebehov, glädje över revolutionerande starka tjejer och stark vänskap. Jag har konsumerat säsong ett och fortsätter ikväll!

tisdag 27 december 2016

Julfirande och en femårsdag!


Även i år trots att de lediga dagarna innan julafton var lätträknade blev huset julfint och pyntat. Skymningsbelysning och levande ljus är ju otroligt tacksamma när dammvippan inte fullt ut varit i användning på alla ytor. Några sorter julgodis fixades och paket blev inslagna. På fredag förmiddag inledde barnen jullovet med tomteluvorna på och traskade iväg till momma och moffa för att invänta kusinerna, moster och Marco. Med släkten samlad och julmusiken i öronen kunde man åtminstone inomhus hitta en aning julstämning. Julfirandet pågick i dagarna två och övergick som sig bör i dotterns födelsedagsfirande på julannandag. 


Nya paket inslagna och tårta fixades för att fira femåringen! Hon som föddes den stormiga julannandagen för fem år sedan. Vi hann nästan också i år börja invänta stormen Urd, men hon hann aldrig hit i full kraft under annandagen. 


Eftersom jullovsvädret knappt bjuder på minusgrader och ingen snö heller för den delen så blir man ju tvungen att hitta på lite andra aktiviteter. Idag blev det en tur till Hoplop med kompisar för att bli av med energi och springa av oss julbordens sitta still känsla. Det kändes riktigt bra både för mig och barnen.


Hon som blev 5 år igår, fortsätter firandet här hemma imorgonkväll med sitt första kompiskalas. Eventuellt är fröken även en blivande stilikon med Frozen-pyjamaströja, tights i djuriskt mönster och Batman-strumpor. Försök matcha de om ni kan! ;)

måndag 12 december 2016

Han och jag i Umeå

Lugnt och fridfullt på Wasaline en tidig söndagmorgon.
Irish coffee smakar bra i kombination med julkalendern Selmas julsaga.


Hotellrummet bjöd på rejäl utsikt över Umeå. 
God mat, shopping och sova var prioriteringarna för vistelsen.
Vi försökte också prata lite mer med varandra än vad vi hinner hemma.


Fikat var gott. 
Avion shoppingcenter var stort, nytt och fräscht.
Vi gjorde Ikea förvånansvärt snabbt.


Lite julstämning kunde kanske också kännas av.


torsdag 1 december 2016

Mörkrädd i november

November har aldrig riktigt varit min månad. Jag blir grinig, sur och nedstämd av novembermörkret och vätan som så ofta råder. Jag saknar dygnets ljusa timmar något så ofantligt, grämer mig över att jag då sitter på jobb och nästan helt lyckas missa att solen faktiskt är uppe och svänger. Snön har piggat upp lite i ett par repriser men kort har det varat det vita på marken för att snabbt bytas ut mot regn, slask och grått. Ni vet väl att Finland i november bäst beskrivs som hundra nyanser av grått. Alltså, man kan bli rädd för mörkret.

Och blir man inte rädd av den orsaken finns det mycket annat här i november som kan göra en nedstämd, orolig och mörkrädd. Herr Donald Trump som med sina bombastiska uttalanden, hänsynslösa språk och äckelpäckel fasoner gick och blev president i USA. Men vi behöver jo nog inte alls blicka så långt som över Atlanten för att bli vettskrämd av politiker. Nää, det räcker riktigt bra med våra egna regeringsnissar och deras beslut och förslag som haglar titt som tätt i november snålblåsten.

Rätten till vård på svenska är i vågskålen. Grundlagsutskottet har försökt bedöma social- och hälsovårdsreformens jourförslag gentemot grundlagen och helt specifikt se på om den svenska befolkningens rättigheter beaktas tillräckligt. Eventuellt kan vi vänta oss ett utlåtande därifrån nästa vecka. Men det är fortfarande riksdagen som röstar och beslutar om förslaget, och de senaste veckorna av rapportering tyder på att det finns en hel del beslutsfattare som tycker att grundlagen är uppbromsande och inte så viktig. Jaa, det är så skrämmande... När inte ens våra grundläggande rättigheter som baseras på de mänskliga rättigheterna anses vara oskränkbara längre.

Och inte nog med det, jag trodde i söndags 27.11 när jag öppningstalade på kommunens julöppning i Korsnäs att det mörkaste av november var förbi och att adventsljusen och väntan på julen skulle inge hopp och förtröstan. Men nää, då brakade det löst riktigt ordentligt. Det spekuleras i media kring statsminister Sipiläs position, eventuella jävsituation, i ett ärende där staten gått in med 100 miljoner euro i Terrafame gruvan och där ett bolag som Sipilä har kontakter till har fått en större order från Terrafame. Ok så här långt, jävsfrågan behöver utredas, media rapporterar. Men sen spårar det ur, Sipilä skickar 20 mejl under ett par timmar till en journalist som bevakat ärendet och skrivit artikel på ämnet. Alltså, det tyder på en mycket upprörd och inte sakligt tänkande statsminister. Om där inte finns något att dölja borde han kunnat lugnt kommentera saken och låta tiden göra sitt. Men istället brusar han upp och uttrycker sig olämpligt gång på gång. Enligt mig är det ett märkligt och mycket opassligt beteende av statsministern. Jag är mörkrädd för den utveckling den här regeringsperioden har fört med sig och jag är mörkrädd för vad som ännu ska ske. 

fredag 28 oktober 2016

Var är mitt hem?

Idag fick jag tillsammans med studerande delta och närvara vid den gästande monologen "Var är mitt hem?" på Wasa teater. Det var gripande, sorgligt, tankeväckande, aktuellt och samtidigt så hoppingivande. Tårarna rann hos oss i publiken och snyftningarna ljöd i salen när Danjin delade med sig av sin historia. Det han berättar om är hans verkliga upplevelser och minnen från ett kriget i forna Jugoslavien, flykten till Ryssland och vidare till Sverige. Han berättar om en tillvaro som illegal flykting i Sverige under flera år. Han berättar om vänliga hjälpsamma svenskar som hjälpte dem att gömma sig tills de fick sitt uppehållstillstånd. Här kan ni läsa Vasabladets recension.


Jag satt där omgiven av mina studerande som alla de vet så mycket mer än mig om krig, flykt, vapen och om att starta om i ett nytt land. Jag satt där omgiven av dem och kände för dem, kände med dem och kanske jag kunde förstå lite lite mer vad det handlar om efter idag. Och främst av allt är jag så imponerad av deras kraft, mod och styrka. Tack till Danjin som delade med sig idag och tack till de fantastiska människor jag får träffa i jobbet och som också delar med sig av sina livsöden.

Vi kan inte, vi får inte släppa nationalisterna till mer makt i det här landet nu. Det är en mycket farlig väg vi är inne på. Vi får inte glömma vad som hänt i Europa tidigare, vi får inte låta det hända igen. Det var precis vad Danjin påminde oss om idag!

söndag 9 oktober 2016

Manifestationen


Här var jag och barnen tillsammans med 10 000 andra igår! Argumenten kan räknas upp efter varandra och de är många. Men för mig är det ändå ett argument som är viktigare än alla andra och det är rätten att få vård på svenska i Finland. Så länge landet har två officiella nationalspråk är inte detta något vi kan ge vika för. Aldrig!

söndag 2 oktober 2016

Ännu en september som försvann

Månaden som har en tendens att helt slinka mellan fingrarna på mig känns det som. Visst, det har hänt mycket, jobbprojekt och annat som varvat igång på allvar, möten och föreningsliv tar nystart och skoleleven har läxor med sig hem nästan varje dag. Det har väl varit en mycket vacker månad vädermässigt, men tiden att bara njuta har varit knapp. Jag har försökt att knipa åt mig någon kvällsstund vid havet, men också att andas djupt in i lungorna när man rusar till och från bilen. Jag har väl lyckats så där. Idag blev det avslutningfärd med båten och sen hamna den upp på landbacken. Vacker höst på villan och havtorn i massor, som vi tog hem ett par liter av.


Väl hemma igen blev det en riktig skärgårdsmiddag med fisksoppa på abborre och havtornskräm serverad med vispgrädde. 

lördag 3 september 2016

Malmö genom mina ögon

Nu sitter jag på Arlanda flygfält och väntar på mitt flyg till Vasa ännu ikväll. Jag har tänkt så många tankar, sett så mycket och känt så mycket dessa två dagar. Därför känns det alldeles nödvändigt att sammanfatta, resonera och sätta svart på vitt för mig. Jag vill inte glömma, falla in i vardagen i all hast utan att ha låtit intrycken sjunka in och falla på plats.

På Malmö Högskolas fasad.
Malmöresan blev av tack vare mitt jobb som erbjuder mig många olika möjligheter som det oftast bara är att meddela att man är intresserad av så kan man få chansen. Just nu jobbar jag med ett ESF-finansierat integrationsprojekt riktat till invandrare "En bra start i Österbotten", det är genom detta projekt och det nationella paraplyprojektet "Hemma i Finland" som resan arrangerades.
Jag kom till Malmö tidigt på tisdagmorgon och fick tid redan då att alldeles själv känna in, observera och ta del av stadslivet. Jag reste ensam från Österbotten till Malmö och det här med att vara ensam gör att jag tänker så mycket mer, för jag har ju ingen att prata med hela tiden. Det kan också vara riktigt bra att ha någon att ventilera sina tankar med och diskutera de nya intrycken med, men jag märker med mig själv att då lämnar mycket i huvudet på hälft på grund av det sociala tar uppmärksamheten. Missuppfatta mig inte, jag trivs absolut med sällskap, men det finns fördelar med att resa ensam också.

Jag slogs genast av stadens mångfald av människor, vilket jag förstås på ett teoretiskt plan redan visste av. Det var ju därför vi åkte hit. Men genom bussfönstret på vägen in till centralstationen blev det även en konkret verklighet. Människor från olika delar av världen, människor med olika kultur, traditioner och språk. Här i Sveriges sydspets, i staden Malmö, staden med den påtagliga närheten till Köpenhamn och Mellaneuropa genom Öresundsbron och den direkta tågförbindelsen städerna emellan. 

Turning Torso, Nordens högsta byggnad.
Hann inte längre än så här i mitt inlägg på onsdagkväll, men nu är jag återigen hemma och har några dagar på hemmaplan i bakspegeln också. Känslan av resan dröjer sig kvar och känner stor tacksamhet över att jag fick åka.

Jag fick under resan ta del tre mycket intressanta studiebesök till olika verksamheter på olika nivåer inom integrationsarbetet i Malmö och regionen Skåne. Vi besökte länsstyrelsen som har helhetsansvar och utvecklar och administrerar stora delar av i integrationsarbetet, vi besökte Malmö Stads invandrarservice som rent på det konkreta planet handhar delar av arbetet med integrationen och så besökte vi Rosengård och det sociala företaget Yalla Trappan som drivs av och sysselsätter invandrarkvinnor i Rosengård. Naturligtvis slås man av hur länge och hur mycket arbete som satts ner på dessa frågor här, men då är också verkligheten här en helt annan. Malmö stad med en befolkningsmängd på 325 000 människor och säkert uppemot 50% av dem som pratar annat modersmål än svenska, enligt statistik så är 32% av befolkningen född utomlands. Genom att se dessa olika verksamheter, träffa genuina eldsjälar som jobbar med integrationsfrågor, prata med kvinnorna som tillredde och serverade oss lunchen på Yalla Trappan, andas och samla intrycken har jag fyllt på mina egna reserver igen. Nya planer kring utveckling och integrationsarbete. Nya tankar kring mångfald och dess möjligheter att berika våra liv.

En gata i Rosengård, med butiker, varor och restauranger från världens olika hörn.
I Yalla Trappans lunch- och catering kök.
På något av stadens många caféer och uteserveringar satt jag de sista dagarna i augusti och lyssnade till samtalen som pågick runtomkring mig på en rullande skånska och på många olika språk däremellan. Människor som lever sida vid sida i samförstånd med varandra och berikar varandras liv och miljö.

Stadsmiljö.
Sommaren var kvar där och även mina depåer av D-vitamin fick påfyllnad inför höstens och vinterns mörka dagar. 

På hemväg.

fredag 29 juli 2016

I Helsingfors med barnen

 
Efter försommarens arbetsresa till Helsingfors beslöt jag att det även skulle bli destination för vår semestertripp med familjen och vännerna denna sommar. Detta är femte sommaren i rad som vi lyckats få till en liten resa tillsammans med barndomsvännen Z och hennes familj. Och vi kan ju bara konstatera att barnen har blivit större med åren och det möjliggör också andra resmål och ressätt. Första sommaren vi reste tillsammans var Tilde 6 månader och andra sommaren var Eddi 6 veckor så då var det under lite andra omständigheter vi gav oss av. Nu har vi två vetgiriga 7-åringar och en 4-åring och en 3-åring som båda kan allt själv och ska göra precis som sina bröder. Alltså inga spädbarn med på resorna längre.
 
Vi reste med tåg ned till Helsingfors och tågturen tog 3,5 timmar vilket är relativt snabbt jämfört om man ska ta sig med bil någonstans därifrån vi bor. Man behöver ju inte ens hålla pauser när man reser med tåg, utan vessabesök och mellanmål kan skötas smidigt på tåget. Förrutom att själva tågresan i sig är rätt intressant för barn i denna ålder, så funkar det bra med kortspel och någon bok att läsa högt ur ibland som underhållning (och förstås filmer och spel på telefonen). Jag rekommenderar dock att man bokar plats på tåget med bord i mitten och stolar mittemot varandra om man är flera i sällskapet.
 
Genast vi steg av tåget i Helsingfors skaffade vi oss dygnsbiljetter till närtrafiken för att lätt kunna förflytta oss i staden. Att gå långa sträckor med eventuellt trötta barn är ju inget man önskar. Vi träffade även genast på järnvägsstationen på turistinformationen som försåg oss med kartan och informationsbroschyren "Barnens Helsingfors" samt ruttkartor för spårvagnarna i staden. En riktigt fin broschyr gjord för året som innehåller tips och info om det mesta som barnfamiljer är intresserade av och behöver veta och barnen var nöjda över att få en egen karta att studera och försöka orientera sig fram med.

 
 
Hela första dagen gjorde vi Borgbacken. Verkligt dyrt nöje, men kändes som något alla ändå ville pröva på. Mycket folk gjorde att köerna till de olika attraktionerna ibland blev väldigt långa och då irriterade egentligen det höga priset ännu mer. Jag och Z körde mest med de knappt 120 cm långa killarna, men som ändå lyckades klara längdgränsen och fick testa på de lite större attraktionerna också. Ingen av oss vågade oss dock på den på bilden förevigade attraktionen. Jag har själv inte heller besökt Borgbacken sen jag själv deltog i Stafettkarnevalen och då besökte nöjesparken i samband med de resorna. Lite nostalgi alltså.
 
Dag två i storstaden önskade alla barnen bad och tyvärr var solen gömd bakom molnen, så vi beslöt oss för att hoppa på bussen ut till Vanda och Flamingo Spa. Ett fantastiskt fint inomhusbad med flera rutschbanor, bassänger och 32-gradigt vatten så ingen behövde frysa. Tänker mig att det kanske blir någon fler utflykt till detta fina, stora hotell med bad, bowling, restauranger och mera som jag aldrig hann se skymten av.

 
Dag tre hade jag och Wilmer två önskemål på programmet som vi inte ville lämna osedda. Naturhistoriska muséet och fästningen Sveaborg. Båda ställena var nya för mig och överraskade positivt båda två. Jag rekommenderar verkligen Naturhistoriska muséet för alla som besöker Helsingfors med barn (eller vuxna också). Det var fantastiskt fina utställningar med fokus på djur och natur. Mycket information och fakta som även barnen kunde ta till sig. Och jag tror nästan också att vi vuxna "ååhhade" oss lika mycket som barnen av allt det som fascinerade oss.



 
Sen blev det spårvagnen ner till salutorget och färjan ut till Sveaborg och ännu en gång visste jag inte alls vad som väntade mig. Intressant och vackert område som andas massor av historia. På grund av att vi hade för knappt om tid denna gång hann vi inte utforska så mycket på ön. Men vi vandrade runt ett par timmar och barnen fick titta in i en ubåt samt klättra lite på kanonerna. Om det blir någon fler gång till Sveaborg för mig så önskar jag mig en heldag, bekvämare skor och gärna sol så kanske man även kunde ta sig ett dopp vid Sveaborgs strand och ligga på klipporna och få lite sol också. Vi avslutade vistelsen med ett rekordsnabbt besök på en av restaurangerna och jag åt den mumsigaste toast skagen någonsin innan vi hoppade på färjan igen för att hinna med tåget som tog oss hem igen.



 
Intressanta och upplevelsefyllda dagar som vi kommer att minnas länge. Även metropolen Helsingfors har mycket att erbjuda för en barnfamilj från landet.  

måndag 25 juli 2016

Semesterbilder








 
Mer än två veckor har passerat sen jag sist skrev några rader här. Jag låter bilderna här ovan berätta vad vi mestadels sysselsatt oss med. Syster med familj var här en vecka och vi njöt i varandras sällskap och kusinerna fyllde på med kusinkärlek. Simmat i solnedgången och gått långa raska promenader med syrran. Grillat och ätit gott. Firat födelsedagsbarn och en del mer!
 
Det har också blivit flera dygn ute på ön. Massor med kortspel, plask och bad, åka båt och fiska. Livet när det är som enklast och bäst, känns det helt enkelt som.
 
Senaste veckan blev det även en kort resa till storstaden Helsingfors för lite nya upplevelser och äventyr tillsammans med vänner. Jag tänker att jag återkommer till den resan och i ett senare inlägg. Ha det gott alla, nu ska jag äta lite nyplockade jordgubbar! 
 


torsdag 7 juli 2016

Synka med varann!

Nu har jag varit ledig från jobbet och varit hemma med barnen i två veckor redan, oj vad tiden går snabbt, precis som vanligt. Det är egentligen de senaste dagarna som jag och barnen har hittat rätt på denna stora gemensamma spelplan som lediga dagar på rad innebär. Jag inledde med förväntningar och  egna bilder om hur de ska vara. Nu har vi nött, stött och blött. Testat, prövat, bråkat och utmanat. Sovit, myst, älskat och försonats ännu mera. Diskuterat, resonerat och kompromissat. Så nu börjar spelreglerna vara på plats för stunden iallafall. Jag vet att det inte är långvarigt eftersom allt är föränderligt och långt ifrån svartvitt. Omvärderingar och nya diskussioner är ständigt närvarande. Och får se då hur väl spelpjäs nr 4 synkar in med oss när han tar ledigt två veckor från och med måndag? Tjaa, inte är det tråkigt och inte heller särdeles lätt det här familjelivet i semestertider. Men jag klagar inte, bara konstaterar.

tisdag 5 juli 2016

Högre höjder


 
Det blev både pirr i magen och kullerbyttor på hög höjd för Wilmer och mig idag! Naturligtvis kunde jag inte hålla mig när utmaningen bjöds på hemmaplan i Korsnäs utan ställde mig också i kön för att pröva Hopsis nya attraktion för året. Och det var häftigt, men för en sån som mig som nästan blir åksjuk i vanlig gunga så räckte det bra med en tur i gummibanden. Jag gissar att det här är det närmsta jag någonsin kommer något som liknar bungy jump, eller vem vet?!

torsdag 30 juni 2016

Det var en kväll i juni


Det var en kväll i juni när sommarn är som allra bäst. Det var en kväll i juni när ljuset stannar kvar över natten. Det var en kväll i juni när fiskmåsarna skräner högt i skyn och blommorna doftar allra mest.

En god vän och jag möts för att vandra den bekanta grusvägen ner mot fiskehamnen och havet. Solen möter oss med sin glödande färg och speglar sig i havet för att ytterligare förstärka sin storhet. Vi överraskas varje gång och upprepar oss själva när vi lovordar vårt eget paradis. Vi slår oss ner, delar något drickbart och en massa tankar och funderingar. Samtalet tar aldrig slut och timmarna flyger iväg, man vad gör det en kväll i juni när sommarn är som allra bäst.

måndag 27 juni 2016

Midsommarbarn



Tre dygn ute på ön blev det för oss i midsommarhelgen och det måste bara vara det bästa sättet för mig att inleda semestern på. Naturen, lugnet, bad i havet, avslappnat sällskap och väldigt kravlöst. Barnen har den andra av kusinerna här på sommarbete och därmed är deras lycka och underhållning fixad. Midsommaraftonsvädret blev bättre än någon vågat ana och alldeles kvällens sista timmar var underbara som spenderades ute på de yttersta klipporna vid havsbandet. Barnen har åkt båt, fiskat, lekt med katterna och vadat, badat och sprungit nakna bland vass och sten. Hemma med solbränd hy, smutsiga fötter, havsluft i lungorna, saltstänk i håret och andetag som blivit lite långsammare och djupare än innan.

tisdag 21 juni 2016

söndag 19 juni 2016

Glada vi på bröllop gå!

Jag får sätta helgen till handlingarna. Det har varit mestadels grått och regnigt, men ändå riktigt bra och skönt. På fredagen hade vi rekreationsdag med avdelningen med jobbet och vi trivdes som fiskar i vattnet trots att de flesta av oss hölls på land. Vi var i Molpe i bastubyggnaden "Stormlyktan", samt intog lunchen på Strand-Mölle. Vädret lade absolut inte sordi på stämningen utan hjälpte snarare till med att ingjuta lugn och ro i gänget. Många goda skratt, tänkvärda ord och härlig gemenskap sammanfattar den dagen. Nedräkningen mot semester har börjat för de flesta och det är skönt att börja kunna dra ner på tempot lite och varva ner för att komma i semestermode. 

Igår var det dags för vigsel och bröllopsfest. Barnen var för första gången bjudna på bröllop och de var i sitt esse hela kvällen. Trots mycket våta kläder, gröna och bruna knän och regnskurar mellan varven var orken och humöret med in på småtimmarna. M och jag fick njuta av mat, dryck och sällskapet vi också så länge vi kastade ett getöga mot barnhopen med jämna mellanrum. Grattis än en gång till brudparet och tack för att vi fick va med! 


torsdag 16 juni 2016

Kvällsmys


En regnig hemmakväll med film i rutan och varsin kisse i famnen.

måndag 13 juni 2016

I Hufvudstaden!



 
Jag startade tidigt hemifrån imorse, tog det tidiga morgontåget från Vasa till Helsingfors. På tåget läste jag klart den över helgen påbörjade romanen och fällde någon tår när den var som mest gripande någon gång innan klockan åtta imorse. Sällan har jag gråtit så tidigt på dagen. Nåjaa, sen läste jag ut den och kunde ta tag i dagens program.
Idag och imorgon är jag på seminarium som arrangeras av det nationella projektet Hemma i Finland där En bra start i Österbotten som jag jobbar med är ett underprojekt. Vi håller till på Hotell Katajanokka som är ett gammalt fängelse inrett till hotell, det syns på bilden längst ner här. Jag har även tillsammans med en grupp kvinnor besökt en annan projektverksamhet "Naapuriäidit" i Dickursby idag. Mycket intressant att höra om hur invandrarkvinnor hjälper och stöder varandra.
Ikväll har jag strosat lite på stan och känt mig som en riktig turist i ett somrigt Helsingfors.