fredag 7 april 2017

Närmare än så...

Matt och sorgsen ikväll! Jag knäppte på radion när jag kom hem från jobbet och hörde om händelsen i Stockholm... Och genast var mina kära i mina tankar... Hjärtat hoppade och musklerna spändes innan jag kunde få bekräftat att familjemedlemmarna var i trygghet.

Veckan har varit fylld av elände, med Finland som sänder tillbaka människor till bomberna i Kabul,   kemiska vapen i Syrien som drabbar små barn, USA som reagerar på dessa och så attentat i St Petersburg och Stockholm...

Jag inledde arbetsveckan i måndags med att under sex timmar lyssna till Sara som flytt kriget i Irak för över 20 år sedan. Hon berättade detaljerat om livet i krig under många, många år. Bomber, rök, strömavbrott, skräck och död vara nära hela tiden. Hon flydde med tre små barn och en baby i magen... Hennes berättelse gav mig gåshud och kramp i modersbröstet.

Några av mina Facebook kontakter har ikväll valt att använda dagens attack i Stockholm som ett motiv för sin invandrarkritiska agenda. Och jag tänker att det är av rädsla för att ni eller era nära ska skadas eller dödas. Precis samma rädsla som de människor som flyr hit från krigshärjade länder känner. Jag kan förstå den rädslan, jag är också rädd för att min familj ska råka ut för olyckor, sjukdomar och annat som kan skada dem. 

Men att gradera människolivs värde och kunna välja att jag har rätt att leva i trygghet men inte du, går helt och hållet emot mina principer om alla människors lika värde. Och ett sådant tankesätt och beteende kommer bara att göra världen till en ännu mörkare planet. Vi måste fortsätta tro på de allra flesta människors goda vilja, lyssna och lära känna varandra, respektera och se framåt.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar