Något att SE fram emot

Idag provade jag ut och beställde nya glasögon åt mig! Har haft de jag har nu i mer än fem år så kan inte påstå att jag förnyar mig ofta, men har gått och längtat tillräckligt länge nu. Min syn har  knappt försämrats så därför har det ju inte varit nödvändigt, men vill ju verkligen ändå förnya mig mellan varven. Så idag blev det två par till priset av ett! Tjohoo, ska bli så kul att få sätt något nytt på näsan varje morgon och dessutom ha möjlighet att variera sig lite enligt dagsform, humör, stil och kläder. 

När man inga gröna fingrar har

Troligen i och med att det blev lite lugnt och rastlöst i några dagar så blev det dags att ta tag i några små projekt på gården som legat och grott och och växt till sig i mitt huvud. Och så är det ju som det är vanligtvis hemma hos oss, jag tänker, planerar och visualiserar medan mannen är den som tar tag i saken, genomför och slutför. Tackar honom för det, utan honom skulle nog väldigt mycket bara lämna vid idéstadiet.

 

Joo, det här med att odla i ordets rätta bemärkelse och att ömt vårda är ju inte riktigt min grej. Inomhus har jag för tillfället fler plast- och tygblommer än levande och de tre stackare till grönväxter som fortfarande finns till får nog verkligen föra en motsträvig kamp för att överleva. Ute på gården lyckas ju nog grönskan ändå frodas men inte direkt i form av önskvärd växtlighet. När ogräset har fått fotfäste och jag inte kan se framför mig hur jag skulle kunna råda bot på dess framfart, då är det dags att se andra lösningar. 

 

  

Det som tidigare var en tät matta med diverse ogräsväxter utan hejd i mina ögon är numera en med natursten belagd yta. De få ädla växterna som gick att rädda har fått flytta över i kruka och tusan också om det inte blev mycket snyggare så här. 

Nästa projekt som startades upp idag var de gamla kärrhjulen som ska bli några slags grindstolpar. Det här är något som jag har haft en bild av i huvudet i flera år, men först gällde det ju att hitta de rätta hjulen också. I våras skickade jag mamma och pappa på loppis för att kolla in kärrhjul och de hittade ett par som var i riktigt bra skick. Vi får väl se då om det blir ungefär som jag föreställt mig. 

Sen är jag ju lite stolt att jag i typ fyra veckors tid lyckats hålla denna örtodling grönskande. Knepet är att jag köpte förodlade krukor på Sale som jag planterade ut i mitt gamla tråg. De har tydligen trivts så bra i värmen på terassen och även fått vatten tillräckligt så att det har växt till sig och frodats. De är mest fina att se på och dofta på, men visst är jag och plockar lite smått nu och då också för att blanda i någon maträtt. 

Lugnt och lite rastlöst

Halva familjen har återvänt till grannlandet i väster och sommarvärmen har ännu inte riktigt infunnit sig. Det blev lugnt och lite grått nu när den två veckor långa simskolan har avslutats och sällskapet av syster med familj inte längre är kvar och underhåller oss.

 

Vi har badat bastu och simmat, ätit gott tillsammans, varit på villan och umgåtts. Vi gjorde väl ändå så mycket sommar vi kunde av denna gemensamma semestervecka. W och T fick iallafall stråla som solar när kusinen Oliver tog dem med på tur med vattenskoter.   

 

 



Ännu denna och nästa vecka är jag ledig, men jag gör ett inhopp på jobbet nu på torsdag. Det blir helt enkelt att så småningom börja ställa om sig för jobb och vardag igen. Men innan dess ska vi väl nog hinna med lite fler skojigheter också.

Bröllopsdagsutflykt

Paret på bilden ovan firade 10 år som gifta 14 juli 2017. Sen får man lägga ytterligare sju år till för att  komma tillbaka till sommaren när allting började. Jag minns ju ännu så väl blickarna som utbyttes då, blygt, trevande men nyfiket. Smsen som fick magen att dra ihop sig och hjärtat att snörpa sig. Spännande tider. 

Sen dess har det ju hunnit rinna en del vatten under broarna kan man säga och som barnen konstaterade så har både han och jag mindre hår på huvudet nu än då. Alltså har vi tydligen inte bara fått gråa hår utan även rivit en del hår under åren.

Det är fortfarande rätt spännande tider, men det är mera de två små avkommorna som bidrar med spänning och hjärtsnörp i vardagen nuförtiden. Lindrig hjärnskakning den här veckan...

Utflyktsmålet för att uppmärksamma de gemensamma åren blev västerut till Umeå. Vi fick en solig lördag i Umeå, med bad, promenader och god mat. Det nyöppnade badhuset Navet i Umeå var till vår allas stora belåtenhet. Särskilt när båda barnen nu faktiskt också kan och vågar simma och ta sig an utmaningarna som bjöds. Vi rutschade, hoppade, klättrade, plaskade och bubblade på det varma näst intill folktomma fina badhuset. Promenad på stan med mat, glass och lite vackra stadsmiljöer hann vi också med.

Kalla nätter

Jag vaknade lite efter sex imorse och var upp en sväng. Kollade in termometern och läste +6 grader. Skyndade mig i säng igen och hittade sömnen åter, nästa gång jag steg upp ett par timmar senare visade samma termometer +26 grader, vilket kändes betydligt lämpligare för min del. Efter några dagar med svalt väder och kall vind så utlovas nu i helgen sol och varmare temperaturer igen. Skönt. Men ännu väntar jag på de tropiskt varma sommarnätterna, när temperaturen knappt går under + 20 gradersstrecket. 

 

Under sommarhelgerna erbjuds massor med aktiviteter och evenemang så ingen risk att man inte skulle hitta något att åka på om man så vill. Men för min egen del känns det just nu som att nästan inget sådant lockar. Det är väl semesterkoman som har fått mig i sitt grepp. Jag trivs bäst utan planer, utan större folkmassor, utan för mycket socialiserande. Att bara vara här hemma eller på villan med barnen, familjen och några goda vänner räcker så väl. Barnens knattefriidrott och -fotboll, talkojobb inom föreningen och några spontana utflykter tycks vara riktigt tillräckligt för nu.

 

Underbart är nu

Snart en veckas ledighet i bakspegeln och det har varit underbart skönt. Det känns nästan som att jag redan på den här tiden har fått tanka och fylla på med allt det som semester och ledighet för mig innebär. Sovmorgonar, soliga dagar, några timmars jobb på gården, barnen har haft mer kompisar än vad som ryms i vardagen annars, jag har fått två nätter på villan, simmat i havet, soltorkat på klippor, bastat, åkt båt m.m. Lördagen var en riktigt festdag i Korsnäs, när kommunen firade 130 år och Finland 100 år med en storslagen, härlig fest i bästa sommarvädret på fotbollsplanen. Vi satt på filten och njöt av programmet och vädret. På kvällen fick också jag och mannen åka på fin middag med andra i festsällskapet. Restaurang Strand-Mölle levererade en superb trerättersmiddag på lokala råvaror och stämningen var på topp.

 

När nu också barnens kusin Hakan landat för sommarbete i Harrström så känns det riktigt bra. Barnen solar sig i hans uppmärksamhet och jag njuter av att ha en 17-åring omkring mig som håller mig ajour med nutiden och framtiden.

 

Igårkväll fick vi också hem en annan ny liten familjemedlem. Nästan genast när Sigge for till katthimlen för några veckor sedan, bestämde vi att vi nog skulle ta en ny katt så snart som möjligt. Mest för Pansars skull, han som alltid haft kattsällskap sedan han föddes. Så nu har den lilla underbara prinsessan Shakira flyttat hit. Och hon är redan accepterad, omtyckt och till glädje för oss alla.

 

Underbart är nu!